Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Om koppar som lösningsmedel för ättiksyra.
Af Carl Benedicks.
Schützender ger meddelade 1878, att han ansåg sig hafva upptäckt
en ny modifikation af koppar, »allotropisk koppar». Om en 10 %
lösning af kopparacetat elektrolyseras med tvenne Bunsen- eller tre
Danieli-element, erhålles på katoden en utfällning af koppar, som till färgen är
bronsgul — ej ljusröd, som vanlig koppar —, och spröd, så att den genom
rifning i agatmortel med lätthet erhålles som fint pulver. Vid
elektrolysen bildas gärna trädliknande utväxter, som kunna antaga en
betydande längd. Den specifika vikten bestämdes af Schützenberg er till
8.0—8.2, sålunda betydligt lägre än för vanlig koppar (8.9). Den
erhållna kopparn oxiderades synnerligen lätt i luften, så att den på ytan
blef iriserande med praktfull blå färg. Någon halt af väte kunde S.
ej påvisa. Egenskaperna hos den erhållna produkten afvika så mycket
från den vanliga kopparns, att man enligt Schützenberger nödvändigtvis
måste antaga, att en »allotropisk koppar» förelåg; han var böjd antaga,
att denna motsvarade kuprosalternas envärdiga koppar.
Schützenberger’s uppgifter motsades följande år af G. Wiedemann,
som påpekade, att han långt före Schützenberger elektrolyserat
koppar-acetatlösning. Han hade redan då funnit, och i synnerhet genom nu
utförda undersökningar ansett sig kunna bevisa, att hvad Schützenberger
benämnde »allotropisk koppar» endast utgjordes af en brunfärgad
blandning af vanlig koppar + kopparoxid, eventuelt med något mekaniskt
inneslutet acetat. Härpå svarade Schützenberger med en viss skärpa, att
hans iakttagelser voro »väl undersökta och fullt säkra fakta». Däremot
vore det mycket möjligt, att de bruna produkter, Wiedemann haft under
sina händer, utgjordes af oxidblandningar.
Något senare (1881) undersökes frågan, mera i förbigående, af
MacMntosh, som antog, att benägenheten till oxidation berodde på, att
kopparn ur acetatlösningen utfaller särskilt porös, och som vidare i tvenne
prof konstaterade närvaron af omkring 0.4 % C.
Under de 25 år, som sedan förflutit, har icke något vidare arbete
rörande denna sak, såvidt mig är bekant, blifvit publiceradt, så att frågan
kan anses oafgjord. Pä grund af det stora intresse, frågan om
grundämnenas allotropi erbjuder, företog jag mig att studera denna fråga, och
det så mycket hellre, som ett mikroskopiskt studium af på våta vägen,
»neptuniskt», bildade metaller S3rntes kunna erbjuda ett visst intresse,
då ett dylikt studium hittills varit de på torra vägen, »plutoniskt»,
bildade metallerna förbehållet.
Förberedande försök. Genom förberedande försök konstaterades
riktigheten af Schützenberger’s uppgifter i allt väsentligt. Utan svårighet
erhölls alltså vid iakttagande af de försöksbetingelser, han föreskrifver,
en bronsfärgad metall, som i luft visade en praktfull, blå oxidering.
Särskilda försök att undgå denna genom att utföra elektrolysen, under ute-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
