Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
stängande af luft, i en atmosfär af kväfgas misslyckades, troligen på
grund af att gasen dock innehöll spår af syre. Däremot lyckades jag
undvika oxidationen på ytan genom att utföra tvättningen (med vatten,
alkohol och eter) så hastigt som möjligt. Liksom hos Schützenberger
erhöllos särskildt vid katodens kanter större utväxter, som sträckte sig
mot anoden — se mikrofotografi 1 (sid. 171). I synnerhet uppkommo dessa
utväxter nedtill, där vätskan vid elektrolysens fortgång blir alltmera
koncentrerad. Vid användande af Greenough’s binokularmikroskop, som
för liknande undersökningar är af stort värde, visade det sig, att
utväxterna till stor del voro ihåliga. På deras yta kunde här och hvar röda,
granatliknande oktaedrar iakttagas, som vid närmare undersökning visade
sig utgöras af kopparoxidul. Med binokularmikroskopet kan ej någon
starkare förstoring erhållas, hvarför äfven den annars använda metoden
för metallmikroskopering, vanligt mikroskop med opakbelysning,
användes. Profvet, som skulle undersökas, inneslöts i hårdt sigillack samt
slipades och polerades på vanligt sätt. Det visade sig, att den afsatta
kopparn långt ifrån var homogen, utan, såsom mikrofotografi 2 utvisar,
utgjordes af en intim blandning af tvenne beståndsdelar: ljus koppar
och en mörkare sådan, kopparoxidul. Vid betraktande i mikroskopet
med reflekteradt ljus visar sig oxidulen ljusblå; endast i genomgående
eller i fritt påfallande ljus är den röd.
Det är klart, att bildning af kopparoxidul måste uteslutas för att
man med säkerhet skall kunna afgöra, om den s. k. allotropiska kopparns
egenskaper äro att tillskrifva metallen själf, eller endast tillkomma en
blandning af densamma med oxidul. Någon oxid kunde nämligen ej
på mikroskopisk eller annan väg iakttagas — detta emot Wiedemann^a åsikt.
I det följande kommer jag för korthetens skull att benämna den
ur acetatlösning genom elektrolys utskilda kopparen acetatkoppar,
föredragande att icke använda den hypotetiska benämningen allotropisk koppar.
För att kunna erhålla en oxidulfri acetatkoppar syntes mig i första
rummet skäl att undersöka, om en tillsats af ättiksyra kunde
tillbakatränga oxidulbildningen. Det framgick af flera försök, att en sådan
tillsats enbart ej hjälpte. Visserligen erhölls på katodens öfre delar vackert
bronsglänsande metall, men på de nedre bildades oxidul i riklig mängd.
Tydligen måste man sörja för en effektiv omröring af vätskan. En i
elektrolyskärlet nedsatt omrörare visade sig också utjämna skilnaden
mellan katodens öfre och nedre delar, men, under det att utväxternas
spetsar voro blanka, oxidulfria, voro de under dem, »i skuggan» liggande
partierna af de trädliknande bildningarna rikligt besatta med oxidul.
Af flera försök framgick, att vid ringa strömtäthet i öfvervägande
mängd oxidul afsattes. Med stigande strömtäthet aftager benägenheten för
dess bildande, så att en i hufvudsak homogen metall erhålles, men
härvid ökas å andra sidan äfven benägenheten att bilda utväxter, hvilka
medföra lokala nedsättningar af strömtätheten i bakom utväxterna
liggande delar. För att erhålla homogen koppar måste man således å ena
sidan sörja för att strömtätheten blir tillräckligt stor, å andra sidan tillse,
att utväxterna om möjligt undvikas. I detta syfte försökte jag att använda
en mot en agatstaf roterande katod; stafven hölls därvid tryckt mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
