Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Spänningstillstånd och sammandragning. Af det sagda framgår,
att acetatkopparn, som man ju också kunde vänta, ej är någon stabil
kropp. Vid hög kolhalt uppstå under metallens sammandragning talrika
sprickor, genom hvilka t. ex. förorsakas, att en på ett dylikt stycke
utförd bestämning af den specifika vikten måste utfalla för låg (då vätskan,
i hvilken bestämningen utföres, ej kan intränga i alla mikroskopiska
sprickor (jmfr ofvan).
Denna benägenhet för sammankrympning tilltager mycket tydligt
med kolhalten. Så finna vi, för en kolhalt af
0.2 6 %\ inga sprickor, endast något böjd yta;
0.3 5 » : mycket få sprickor;
0.4 4 » : få sprickor;
0.6 5 » : talrika sprickor; äfven tjocka skikt efter någon tid böjda;
0.6 9 » : mycket talrika, tydligt utbildade sprickor (mikrofoto. 8).
Endast då kolhalten var låg, var det således möjligt att framställa
stafvar. Ökas den, blir spänningstillståndet så stort, att sprickor
uppkomma i den afsatta kopparn, och i ett par försök gaf detta anledning
till att efter en längre tid fortsatt elektrolys den utfällda kopparn
bortslungas från den roterande katoden. Tunna lager af acetatkoppar
sammanrulla sig så småningom äfven då kolhalten är låg.
Sprickorna börja ej uteslutande vid den yttre ytan; äfven vid den
inre, närmast katoden belägna delen af lagret kan man stundom
iakttaga sådana, såsom mikrofotografien 9 visar. Här har troligen det först
afsatta skiktet varit kolrikare och därför blifvit utgångspunkt för sprickorna.
Tidigare har påpekats, att utväxterna vanligen äro ihåliga. Till
det yttre runda och glänsande, ha de en stjärnformig ihålighet,, ungefär
som fig. 2 (å följ. sida) visar. De från periferien inåt riktade
metalldelarna ha ett tungliknande utseende. Företeelsen verkade i början
ganska gåtfull, men torde enkelt på följande sätt kunna förklaras genom
acetatkopparns sammandragning.
Vid ett af de anställda försöken, då regelbundna synkronistiska linjer
hvarje timme afsiktligt framställdes, förekomma äfven andra, något
olikfärgade lager, hvilkas inbördes följd lätt igenkännes. Fig. 3 (å följ. sida) visar
skematiskt nedre delen af en utväxt, där en sådan karakteristisk lagerföljd
kan iakttagas. Midt uti ser man en af de tungliknande bildningarna.
Af de olikfärgade skiktens identiska följd inses tydligt, att spetsen af tungan
a måste hafva bildats samtidigt med delarna bb och att sprickan först
senare uppstått, när utväxtens yttre begränsning nått t. ex. cc. De så
uppkomna ihåligheterna synas delvis sedermera fyllas med oxidul, delvis
förbli tomma — oafsedt den ättiksyra, som frigöres från metallen. —
Delvis fyllas de äfven med acetatlösning, och, om lösningen är sur,
öfvergår acetatkopparn i hålighetens väggar då till vanlig röd koppar.
Det visar sig nämligen, att utspädd svafvelsyra, klorvätesyra och
ättiksyra vid inverkan på acetatkoppar förvandlar den till vanlig sådan,
något som redan Schilt renberg er påvisat. Tunna stycken bli böjliga och
antaga vid gnidning med en glasstaf kopparns karakteristiska ljusröda
färg, som eljest blott efter upphettning framträder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
