Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
påfallande skillnad från vanlig koppar bekräftas utan minsta svårighet.
En liflig utveckling af kväfoxidul äger rum, äfven i ytterligt utspädd
salpetersyra. Sålunda kunde blåsor af kväfoxidul tydligt iakttagas i
salpetersyra, utspädd i förhållandet 1:600. Benägenheten till bildning
af kväfoxidul visade sig större hos preparat med högre kolhalt.
Återblick och sammanfattning.
Om vi se tillbaka på de erhållna resultaten finna vi nästan alla
Schützenberger’s faktiska iakttagelser om den »allotropa kopparn» hafva
varit riktiga.
Dock visade den mikroskopiska undersökningen att i den efter hans
uppgifter ur neutral acetatlösning framställda »allo tropis ka kopparn»
funnos betydliga mängder kopparoxidul i intim blandning med koppar,
och att det därför är mycket svårt att afgöra, huruvida vi hafva att
göra med 1) en allotrop koppar, eller endast 2) en blandning af vanlig
koppar och oxidul. — Wiedemann ansåg sig ju kunna förklara
egenskaperna ur en blandning af vanlig koppar med oxid — eller om
slutligen 3) kopparn kan tänkas innehålla andra främmande beståndsdelar
än oxidul.
Under lämpliga försöksvillkor (tillräckligt stor strömtäthet, annars
oxidulbildning; dock ej för stor, annars bildas ihåliga utväxter, som
åter nedsätta strömtätheten; hastig rotation af katoden; en lämplig halt
af fri ättiksyra) — lyckades det att erhålla en koppar, som helt och
hållet, eller åtminstone i det allra närmaste var fri från i mikroskop
märkbar primär oxidul.
Äfven denna acetatkoppar, som jag har benämnt den, visar den
allotropa kopparns egenskaper, såsom t. ex. mycket stor benägenhet
för oxidation — praktfullt anlöpande i blått, då den är fuktig; liflig
utveckling af N20 med utspädd HN03 — låg specifik vikt, bronsfärg o. s. v.
Dessa egenskaper kunna således ej förklaras genom antagande af
(oxid-eller) oxidulblandningar.
Vidare framgick, att acetatkopparn innehåller varierande, afsevärda
mängder af kol och väte, som nära motsvara den vattenfria ättiksyran
C2H402 eller kopparacetatet Cu[C2H302]2 + H20.
Det enklaste antagandet, nämligen att det organiska ämnet
innehålles i metallen som ättiksyra, gjordes, emedan 1) redan vid mycket
lindrig uppvärmning (<140°) stickande lukt af ättiksyra afgifves, och
ättiksyra till och med utan någon uppvärmning utsvettas (se fotogr. 10);
2) emedan vid upphettning i vätgas ej en enda gång — mer än 20
försök utfördes — någon kopparspegel afsattes på det använda röret, som
fallet blir, då kopparacetat tillsättes profvet. I detta fall är också lukten
en annan. Frågan är dock svår att med säkerhet afgöra.
Af följande skäl antages vidare, att ättiksyran ej är mekaniskt
innesluten i kopparn, utan därmed bildar en fast lösning.
1) Äfven vid starkaste förstoring kan man ej mikroskopiskt konstatera
några inneslutningar, om profvet är nyss poleradt; senare framträda
visserligen punkter, men dessa kunna hafva uppkommit genom oxidation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>