Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
stämmandet af snöackumulationen fanns förut ingen lämplig metod.
Föredraganden använde för detta ändamål vid Sandviken tillverkade
ställningar af velocipedrör, som allt efter som de nedbäddades i snön,
årligen tillskarfvades. Medelst dessa ställningar kunde kontinuerliga
bestämningar på ackumulationshastigheten erhållas. För bestämning af
afsmältningshastigheten använde redan äldre glaci er for skare i isen borrade
hål. Föredraganden beskref, hvilka försiktighetsmått af honom vidtogos
för att hålens botten eller den punkt, som utgjorde normalpunkten för
mätningarne, ej skulle förflytta sig relativt till de närmaste omgifvande
ismassorna. För rörelsehastighetens bestämmande inom
ackumulationsområdet användes velocipedrörsställningarna, inom afsmältningsområdet
hade föredraganden först användt på isen utlagda målade stenar såsom
igenkänneliga märken. Det visade sig emellertid, att dessa sommartiden
gledo afsevärdt på den svagt lutande isytan, medan de under den öfriga
delen af året lågo fastfrusna. I medeltal för hela året erhöllos på detta
sätt visserligen rätt goda resultat, men för sommaren otillförlitliga och
allt för höga värden. Föredraganden demonstrerade åtskilliga af honom
försökta konstruktioner af märken, som mer eller mindre fullständigt
skulle sakna egen rörelse i horisontel led äfven på en lutande isyta.
Föredraganden ansåg sig dock ännu ej hafva nöjaktigt löst problemet.
Till slut lämnades några upplysningar angående af tyskarne Blumche
och Hess utförda lyckade djupborrningar i glacieren Hintereisferner vid
Oetztal i Tyrolen. Därvid hade djup af öfver 100 m. uppnåtts, innan
glacierens botten nåddes.
Genom sammanställning af sådana mätningar som de af föredrag,
på de lappländska glaciererna gjorda kunde en beräkning af glacierernas
djup göras. Naturligtvis gåfve en direkt djuplodning genom borrning
ett noggrannare resultat, men en sådan kunde endast i nära
kommunikationsleder belägna glacierer ifrågakomma, då så djupa borrhål kräfde
mycket tunga borrapparater.
Fotografier från de lappländska glaciererna samt till undersökningarna
använd materiel förevisades.
Efter föredraget framhöll herr Arrhenius, att man skulle kunna
taga stenpallar med olika längd hos benen och därigenom få utrönt,
hvilken betydelse benens längd har. Ingeniör K. E. Veterson frågade,
om man gjort försök att utröna den olika rörelsehastigheten i glacierens
midt och sidor. Herr Euler höll före, att pallarne skulle glida mindre
på isen, om de vore mycket lätta. Härtill genmälde föredraganden,
att ett på en lutande -isyta utlagd t föremål af godtyeklig form under
afsmältningen väl i allmänhet komme att röra sig något i lutningens
riktning, ty i de flesta fall uppstode en större tryckkomposant i denna
riktning än i alla andra, som lågo i isytans plan. Föredraganden hade
därför sökt problemets lösning däruti att gifva det utlagda föremålet en
sådan form, att vid stabilt jämnviktsläge någon öfvervägande komposant
i lutningens riktning ej uppkomme. — Att glacierernas rörelsehastighet
starkt minskades mot sidorna — liksom förhållandet är i floder — var
sedan länge bekant och visades af föredraganden exempel härpå från de
lappländska glaciererna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
