Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
tion, därur radium A o. s. v. till och med radium C. Vid en sådan
omvandling uppdelas molekylen, som det antages i två delar, en
rest-atom och en, som slungas ut, strålen. Denna senare kan vara antingen
a-stråle, en heliumatom eller ß- med åtföljande ^-stråle, en utslungad
elektron med åtföljande kortvågiga etervibrationer, liknande respektive
katod- och Röntgenstrålar. Genom dessa kännetecken har man bland
annat kunnat visa, att makarna Curios polonium är identiskt med RaF.
Antagligt är vidare, att radium, efter ett par mellanprodukter, bildats ur
uran och att slutprodukten af dess omvandling är bly. Mellan dessa
olika modifikationer finnas olikheter i kemiskt hänseende, hvarför de
kunna ur utgångsmaterialet — pechblende — separeras. Dock har man
bland de egentliga radioaktiva ämnena endast af radium lyckats
framställa så mycket, att en atomviktsbestämning blifvit möjliggjord. Radium
med atom vikten 225 placeras i samma vertikalrad som Ca, Sr, Ba. Af
öfriga produkter visar radiumemanationen stor likhet med ädelgaserna
och sättes i vertikalraden O med atom vikten 221.
Med anledning af föredraget yttrade sig docenten Benedicks och
amanuenserna Svedberg, Sandqvist och Bygdén.
Fil. lic. O. Tenoiv redogjorde för sina undersökningar af
Röntgenstrålars absorption i fasta ämnen. På grund af under hans ledning af
apotekare Max Steffens utförda mätningar hade han funnit, att
absorptionen kan uttryckas genom formeln:
Ii=Ioe-k(4B.A.)V.,-
där I0 betyder intensiteten före genomgången af det absorberande skiktet,
It » samma storhet efter genomgången,
d » ämnets tjocklek,
s » » spec. vikt,
A » » atomvikt.
k är en af tjockleken oberoende funktion, som visade sig vara en
periodisk funktion af atomvikten och hade minima vid kväfvegruppens
element. Betydelsen af funktionen k för vissa kemiska frågor påpekades.
Med anledning af föredraget yttrade sig docenten Benedicks,
amanuenserna Widman och Bygdén.
Sammanträdet den 7 november 1906.
Docenten Benedicks höll ett föredrag om sina undersökningar öfver
koppar som lösningsmedel för ättiksyra.
Föredraget finnes infördt i Svensk Kemisk Tidskrift, h. 7, 1906.
I anledning af föredraget yttrade sig lic. Tenoiv.
Refererade fil. känd. N. Zenzén: -»Landolt, Untersuchungen über
das Gesammtgewicht chemisch sich umzetsender Körper.»
Med anledning af referatet yttrade sig docenten Benedicks och
amanuens Svedberg.
Sammanträdet den 23 november 1906.
Amanuensen Th. Svedberg lämnade en redogörelse för Geoffrey
Martiris undersökningar och spekulationer öfver den kemiska affiniteten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
