Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
för direkt pröfning, och detta af hvarje teori oberoende förhållande
kunde därför fortfarande med allt skäl läggas till grund för en rationell
nomenklatur.
Nu inser jag mer än väl, att det är en mycket vansklig sak att
framkomma med förslag till en ny nomenklatur; eller kanske riktigare
uttryckt: att komma med ett förslag kan måhända vara lätt nog, svårare
är att genomdrifva det, så att en verklig förbättring i stället för
förvirring åstadkommes.
Då emellertid beträffande de sura oxiderna än i dag i ganska många
läroböcker1) de gamla namnen på -anhydrid fortfarande anföras
tillsamman med de nyare namnen, synes detta antyda behofvet af en
nomenklatur, hvilken tydligt framhäfver dessa oxiders egenskap af
an-hydrider till syror, en nomenklatur, som mycket väl kunde användas
vid sidan af den, som ansluter sig till oxidernas kemiska formler.
Och då dessutom, såsom redan påpekats, för de basiska oxiderna den
berzelianska nomenklaturen i hufvudsak bibehållits ända till våra dagar,
kunde måhända nedanstående förslag, hvilket synes mig kunna uppfattas
som en konsekvent, men så att säga moderniserad tillämpning af Berzelii
nomenklatur äfven på de sura oxiderna, åtminstone vara förtjänt af
att något diskuteras.
Berzelius benämnde sådana oxiklorider som t. ex. S02C12 eller
Cr02Cl2 acsklorider, i det att han betraktade dem som föreningar mellan
klorider och syreanhydrider. Nämnda föreningar skrefvos sålunda af
Berzelius: SC13, 2S03, resp. CrCl3, 2Cr03, och kallades svafvelbiaciklorid,
resp. krombiaciklorid. Och en tid bortåt bibehölls i nomenklaturen för
de syrehaltiga kloriderna åtskillnaden mellan å ena sidan egentliga
oxiklorider, t. ex. BiOCl, hvilka motsvara basiska oxider, och å andra sidan
aciklorider, t. ex. S02C12, Cr02Cl2, POCl3, hvilka motsvara sura oxider.
Sålunda finner man exempelvis i fjärde upplagan af Graham-Ottors
Ausführliches Lehrbuch der anorg. Chemie, Bd I {utg. 1863), sid. 59,
följande definition: »Verbindungen von Chloriden, Jodiden u. s. w. mit
Oxyden heissen Oxychloride, Oxyjodide u. s. w., von Chloriden, Jodiden
u. s. w. mit Säuren Acichloride, Acijodide u. s. w.»
Sedermera bortföll visserligen denna åtskillnad, på samma gång som
äfven den motsvarande åtskillnaden mellan sura och basiska oxider icke
längre kom till något uttryck i den nya nomenklaturen för oxiderna. Dock
förefaller det mig, som om just uttrycket aciklorid som namn på en
syre-haltig klorid, hvars motsvarande oxid är en syreanhydrid, skulle kunna
gifva uppslaget till en ganska tillfredsställande nomenklatur för de sura
oxiderna, helt enkelt på det sättet, att en oxid, hvars hydrat
allmänneligen betecknas med ändelsen -syra, finge namnet -acid, fogadt som
ändelse till det i oxiden ingående grundämnets namn. Följande ex-
*) Se t. ex. Hollernaris ofvan nämnda, i flere tätt på hvarandra följande
upplagor utkomna lärobok. Holleman synes till och med i somliga fall till en viss
grad föredraga namn på -anhydrid framför annars vänliga namn. Se exempelvis
hans framställning om C120, S02, S03, N203, As203 och As^Og å sid. 81, 115, 118,
167, 200 och 202.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
