Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
märket af ett metriskt system lika tydligt som arkivmetern i Paris eller
alnen i Karnak-templet. Ingen evolutionsteori kan uppställas till
förklaring* af atomernas likhet, ty evolution innebär just en kontinuerlig
förändring och atomen kan hvarken tillväxa eller aftaga, hvarken
uppstå eller förintas. Men denna atomernas fullkomliga likhet förlänar
dem å andra sidan, såsom John Herschel sagt, den väsentliga karaktären
af att vara tillverkade och utesluter därmed föreställningen om deras
evighet och tillvaro i sig själfva.»
Detta yttrande återger fullständigt naturvetenskapens ståndpunkt
vid den tid, då det uttalades.
Upptäckten af periodiska systemet och elementens naturliga ordning,
när de uppställas efter atom vikten, den periodiska återkomsten af element,
som likna hvarandra i egenskaper, ja till och med i sitt spektrum, tillika
med den ökade kunskapen om allt, som ett elements spektrum innebär,
ledde till den åsikten, att likartade element måste äga likartad struktur,
hvari det konstituerande ämne, hvaraf de äro uppbyggda, är detsamma,
ehuru mängden och anordningen äro olika i de olika ämnenas atomer.
Af Sir William Crookes uttalades den åsikten, att elementen bildats
successivt af urämnet eller protylen, medan vid deras bildning en
periodisk förändring af förhållandena föranledt den periodiska återkomsten af
vissa egenskaper. Något senare framställde Sir Norman Lockyer en
teori för oorganisk evolution i anslutning till den kosmiska evolutionen.
Enligt denna teori äro förhållandena på de varmaste stjärnorna sådanaT
att endast de lättaste elementen kunna existera, och, i mån som en
afkylning inträder, bildas sedermera successivt de tyngre elementen
genom kondensation af de lättare. Slutligen hafva vi de glänsande
undersökningarna af J. J. Thomson öfver den negativa elektronen,
hvarigenom bevisats, att denna måste äga materiens hufvudattribut, tröghet
eller massa. Härifrån var det nu blott ett steg till den slutsatsen, att
negativ elektricitet är den protyl, hvaraf alla atomer på ett eller annat
sätt äro uppbyggda och hvaraf ett växlande antal blifvit förenade till
stabila system med regelbunden rörelse. Men intresset för dessa
spekulationer har hastigt aftagit, sedan Becquerel och makarne Curie upptäckt
materiens radioaktivitet. Här var det så, att några af de tyngsta
elementen själfmant frigjorde energi af ett nytt och märkvärdigt slag, utan
att man vid första påseendet kunde varseblifva någon förändring eller
ersättning för förlusten. Som bekant visar sig denna energi i en ny
slags strålning, och det har blifvit bevisadt, att den är till sin natur
ungefär detsamma som Newton ansåg ljuset vara, nämligen en ström af
materiella partiklar, utkastade från materien med oerhörd hastighet. I
allmänhet har man särskilt två slags strålande partiklar, nämligen
a-partikeln, som har en massa något större än väteatomen, och /?-partikeln,
som är en elektron flera tusen gånger lättare än vätet. Till förklaring
af detta underbara fenomen har man numera allmänt antagit
’Rutherford^ teori, som i korthet lyder så:
Atomerna hos radioaktiva element sönderfalla spontant i atomer
som tillhöra lättare element, och denna förändring försiggår i hvarje fall
efter en mycket enkel Iag. Samma bråkdel af det totala antalet atomer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
