Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
14.0 4, var en af Stas’ fundamentala atom vikter, hvilka man inom den
kemiska världen vant sig att betrakta såsom fastställda med en grad af
noggrannhet, som svårligen läte sig öfverträffas. De s. k. klassiska
metoder, af hvilka Stas betjänat sig för bestämmande af kväfvets
atomvikt, stödja sig emellertid på mycket indirekta förhållanden mellan detta
grundämnes och silfrets atom vikter,1) och hafva i längden ej kunnat
bestå inför den moderna kritiken.
De metoder, på hvilka den nya atomvikten grundar sig, äro af två
olika slag, nämligen dels fysikaliskt kemiska, innefattande bestämning af
kväfvets, k väfoxidulens, kväfoxidens och ammoniakens gastäthet med
iakttagande af korrektion för de i hvarje särskildt fall inträffande
afvikelserna från Avogadros Iag (på detta sätt hafva förhållandena N2:02,
N2:CO, N20:02, N2Ö:C02, NO:02 och NH3:02 blifvit bestämda), dels
kemiska, bestående i analys af kväfoxidul och kväfoxid såväl på
gravi-metrisk som volymetrisk väg (förhållandena N2:0, N20:N2, N:0, NO:02,
NO:N2). Resultatet af de fysikaliskt kemiska bestämningarna är i
medeltal 14.008, af de kemiska 14.010. Äfvenså stämma de af Guye och
Gray funna värdena förträffligt med dem, som tidigare erhållits af
Rayleigh och Leduc. Det kan därför svårligen längre råda något tvifvel om
det Stas’ska, värdets oriktighet.
De nya metoderna äga, såsom af det ofvan anförda framgår, det
väsentliga företrädet framför de äldre, att de äro mera direkta och i ett
stort antal fall grunda sig på ett omedelbart förhållande mellan kväfvet
och det till norm för hela atomviktsystemet antagna syret. Och hvad
noggrannheten beträffar, är densamma tillräckligt stor för att exakt
kunna bestämma atom viktstalets andra decimal, i det att det möjliga
felet uppgå till ± 2/ioooo-3)
I själfva verket kan numera kväfvet jämte vätet och kolet räknas
till de grundämnen, hvilkas atomvikter äro tillförlitligast bestämda, i
det att de dels hänföra sig direkt till syret, dels framgå ur sinsemellan
väl öfverensstämmande resultat erhållna enligt såväl fysikaliskt kemiska
som gravimetriska metoder.
Den motsägelse mellan de nyare atom viktsbestämningarna och Stas’
klassiska undersökningar, hvilken för första gången fått sitt så att säga
officiella uttryck i innevarande års atomviktstabell, jämförd med de
föregående, kommer för öfrigt knappast som någon öfverraskning. Redan
sedan åtskilliga år tillbaka pågår flerstädes, särskildt på Th. W. Richards
laboratorium vid Harvard University i Cambridge (U. S. A.), en
omfattande kontrollering af Stas’ atomvikter, som, ehuru ännu icke på långt
’) De tillhöra den enligt Ostwalds förslag s. k. 2:a gruppen af
atomvikts-metoder, hvilken låter uttrycka sig genom den generella formeln:
X + B =p
A a’
där X är den sökta atomvikten, A och B beteckna kända atomvikter eller summor
af sådana och p och a vikterna af de substanser, ur hvilkas viktförhållande den
sökta atomvikten härledes.
2) Guye, Sur la revision des poids atomiques, Journal de chimie physique IV,
s. 180 (1906).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
