- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Nittonde årgången. 1907 /
96

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

det minsta förtroende för saken i fråga, och talade med ett par
ingeniörer på elektriska området, hvilka äfven bekräftade min åsikt, att
elektrisk ström ej kan inverka på torfven, såvida den ej sönderdelar
vattnet, hvilket dock skulle vara en alldeles för dyr metod för vattnets
aflägsnande.

Jag blef i september i fjol anmodad af ofvannämnda person att
resa till Irland och taga reda på metoden, och då det ju alltid kunde
hafva sitt intresse att se fabriken, fast jag ej hyste tillit till metoden,
reste jag dit.

Patentet följes ej alls vid fabriken, hvilket tydligt visar, att
uppfinnaren ej har saken klar för sig eller funnit, att den är omöjlig. I
patentbeskrifningen säges uttryckligen, att växelström skall användas,
men brukades mest likström. Äfven säges i patentbeskrifningen, att,
sedan det mesta vattnet aflägsnats genom centrifugering eller dylikt,
utsättes torf massan för elektrisk ström, hvarigenom torf cellerna sprängas,
och vatten, tjära samt öfriga tyngre kolväten afskiljas. Sedan vatten
ytterligare aflägsnats genom centrifugering, blandas massan väl, hvarvid
kolvätena tjäna som bindemedel, hvarefter den formas till briketter, som
ej behöfva pressas eller lagras.

Att någon dylik sprängning af fibrerna samt afskiljande af vatten
och kolväten ej förefinnes vid fabriken, finner man ganska lätt vid
besiktning af de befintliga maskinerna samt den framställda produkten,
och bekräftas detta genom de af mig uttagna och sedermera analyserade
profven.

Torfven, som upptages med gräfmaskin, går först till en
hydro-extraktör, där massan pressas mellan en yttre och en inre i förhållande
till hvarandra excentriskt gående perforerade plåtcylindrar, och aflägsnas
här en obetydlig kvantitet vatten, enligt fabriksföreståndarens utsago
oftast ej mer än som behöfver tillsättas för att ej torfven skall fastna,
om den är för torr. Detta är före den. elektriska behandlingen. Som
hvar och en, som har arbetat med torf, har klart för sig, kan ej något
vatten pressas ut på detta vis ur bränntorf. Då torfven lämnade denna
första extraktör, passerade den genom ett mundstycke, där den
elektriska strömmen tillfördes och det på ett sådant vis, att den ej alls
passerade genom hela torfmassan. Härefter kom ytterligare en extraktör
med sitt elektriska mundstycke, men med precis lika liten effekt.
Torfven gick därefter medelst ett paternosterverk upp till en kollergång, och
från denna till ett vanligt torfverk, där den äfven behandlades med
elektriska strömmen. Ur detta utkom torfven som vanlig presstorf och
placerades på ställ vagnar i ett skjul, där den fick stå 3 veckor för
torkning. De s. k. briketterna voro dock ej fullständigt torra ännu, utan
staplades upp i högar, där de fingo eftertorka.

Enligt uppsatsen i Svensk Kemisk Tidskrift skulle fabriken nu ha
en stämpelpress, och yttrade föreståndaren vid mitt besök å fabriken,
att en del nya maskiner voro på väg, efter hvilkas uppsättande fabrikatet
skulle blifva ännu bättre.

Då torfven går igenom så många maskiner, är det ju klart, att den
blir väl bearbetad och därigenom något tätare än vanlig presstorf. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1907/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free