Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Att mjölkens katalas, till stor del åtminstone, är bunden vid
leuko-cyterna framgår äfven af det faktum, att råmjölk, som innehåller
betydligt större mängder leukocyter än vanlig mjölk, äfven är mycket rikare
på katalas än vanlig mjölk.
Orla Jensen1) har visat, att sådana bakterier, hvilka normalt lefva
i sura substrat, såsom exempelvis mjölksyrebakterierna och
smörsyrebakterierna, icke producera någon katalas, hvilken de för öfrigt ej
skulle kunna hafva något bruk för, då ju katalasen ögonblickligen skulle
förstöras af de bildade syrorna. Som dessa bakterier för öfrigt äro
anaeroba eller fakultativt anaéroba, så behöfva de ju ej heller några
andningsenzymer; den nödvändiga energien erhålla de genom
mjölksockrets spaltning.
Den för ett par år sedan mycket omordade buddiseringen af mjölk
beror, som bekant, just på mjölkens katalytiska förmåga. Principen
vid denna mjölkkonser ver ingsmetod är den att låta små mängder H202
inverka på mjölk vid en temperatur af 50—55° C. Under inverkan af
mjölkens katalas spaltas då vätesuperoxiden i vatten och fritt syre. Det
frigjorda syret aktiveras af den i mjölken befintliga peroxidasen (se
längre fram) och är, när det uppträder i dylik »aktiv» form, kraftigt
bakteriedödande, så att man på detta sätt erhåller en mjölk som, ifall
tillräckligt stor mängd H202 tillsatts, blifver fullständigt steril eller, om
blott en mindre kvantitet H202 användts, har en mer eller mindre
förökad hållbarhet.
Den buddiserade mjölken har ej erhållit någon vidsträcktare
användning och orsaken härtill torde vara att söka i svårigheten att rätt
afpassa tillsatsen af H202. Förf.2) har vid sina undersökningar öfver
buddiseringen funnit, att olika mjölkprof hafva en mycket olika förmåga
att spalta H202, på grund af olika halt af katalas. Tillsättes nu så
mycket H202, att en del däraf kvarblifver osönderdelad i mjölken, så
erhåller denna en karakteristisk, obehaglig smak. 0.0 5 gr. H202 per
liter mjölk är tillräckligt för att framkalla denna smak. Tillsätter man
å andra sidan så litet H202, att den fullständigt sönderdelas i mjölken,
så blir ej Sterilisationen fullständig. Bakterierna hämmas för någon tid
i sina lifsfunktioner, men de dö ej, utan efter en viss tid vakna de åter
upp ur sin »bedöfning» och utveckla sig obehindradt vidare. Det farliga
är härvidlag att just de oskadliga bakterierna, som i normal mjölk
behålla öfverhanden (indifferenta bakterier och mjölksyrebakterierna) äro
de som lättast stryka med vid denna behandling, medan de sporbildande
och i följd däraf resistentare peptoniserings- och förruttnelsebakterierna
blifva vid lif. Dylik mjölk surnar därför ej såsom vanlig mjölk utan
Öfvergår direkt i förruttnelse, hvilket naturligtvis gör sådan mjölk
synnerligen farlig att förtära, i synnerhet för späda barn.
Hvad oxidaser beträffar, så innehåller komjölken enligt de nyaste
undersökningarna af Bach inga direkta oxidaser, men. väl per oxidaser.
Med peroxidaser menar man som bekant sådana, som förmå aktivera
1) 1. c.
2) Nord. Mejeri-Tidn. N:r 11. 1903.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
