Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
att taga ett speciellt fall, sumpgasen, CH4, hvilken vi föreställa oss som
en kolatom i medelpunkten af en tetraeder med en väteatom i hvardera
hörnet: äro väteatomerna laddade med lika mängder negativ och
kolatomen med den fyrdubbla mängden positiv elektricitet, eller äro både
kol- och väteatomerna utan elektricitet?
Det är svårt att få en direkt upplysning härom, emedan molekylen
såsom helhet är neut al i båda fallen; dock finnes indirekt stod för den
åsikten, att atomerna i många föreningar äro elektriska. Såsom sådant
må anföras den optiska vridningsförmågan hos vissa molekyler, t. ex.
socker. Denna förmåga, som står i samband därmed, att fyra olika
atomer äro förbundna med en assymmetrisk kolatom, kan lätt förklaras
genom den elektromagnetiska teorien för ljuset. Det är däremot svårt att
förstå, huru oelektriska atomer skulle kunna framkalla tillräcklig vridning.
Om vi vilja se skillnaden i kemiska egenskaper, allteftersom atomerna
i molekylen sammanhållas genom krafter af E- eller af M-typen, så låt
oss åter taga sumpgasen till exempel, och antag att molekylen är i
jämvikt under inverkan af E-krafter, som utöfvas af kolatomen på de negativt
elektriska väteatomerna och af den ömsesidiga repulsionen mellan dessa
senare. De af dessa väteatomer utvecklade krafterna bero helt och hållet
af väteatomens elektricitet, och ingen af dessa krafter skulle förändras,
om vi utbytte någon eller alla väteatomer mot andra, som hade samma
elektriska laddning. Utan att förändra molekylens byggnad skulle vi
alltså kunna utbyta en eller alla väteatomer mot atomer af något annat
envärdigt ämne. I detta fall blefve utbytet af en atom mot en annan
af samma valens en mycket enkel sak.
Antag i stället, att atomerna i molekylen sammanhöiles genom
krafter af M-typen, så skulle krafterna mellan två atomer bero på båda
atomernas struktur, och om vi nu utbytte en af väteatomerna mot en
atom af annat slag, så skulle ej allenast kraften från kolatomen på denna
atom förändras, utan dessa båda atomers verkan på de tre återstående
väteatomerna skulle också undergå en grundlig förändring. Denna
förändring hos krafterna skulle innebära en fullständig förändring i
molekylens struktur. Verkan af substitution er är därför vida mer
genomgripande, om krafterna äro af M-typen än om de äro af E-typen.
Sannolikt äro krafter af E-typen mest verksamma vid sammanbindning
af olika slags atomer, medan sådana af M-typen hufvudsakligen göra sig
gällande vid sammanhållningen af lika atomer såsom i ett elements
molekyl eller vid hopfogningen af kolatomer i kolföreningar.
Om vi sammanfatta de vunna resultaten finna vi, att en atom,
uppbyggd af korpuskier på här antydt sätt, har följande egenskaper,
vare sig den har elektrisk laddning eller icke. Inom atomerna finnas
vissa riktningar, längs hvilka eller helt nära hvilka elektriska partiklar,
positiva för några slags atomer, negativa för andra och antingen positiva
eller negativa för ännu andra, äro i stabilt jämviktsläge, om de befinna
sig på lämpligt afstånd från atomens medelpunkt. Vi kunna kalla dessa
riktningar valensriktningar och de områden, inom hvilka jämvikten är
stabil, valensområden. Detta resultat öfverensstämmer med Vävit Hoffs
och Le B el’b teori om assymmetriska kolatomer, enligt hvilken attrak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
