Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14!
spektra och linjespektra. Bandspektra bestå af s. k. band af tätt gyttrade
linjer. Man antog förr ofta, att linjespektra utsändas af atomer, medan
bandspektra utsändas af atomgrupper. Denna åsikt har emellertid
öfvergifvits; exempelvis besitter kvicksilfverånga också ett bandspektrum,
oaktadt den enligt gastäthetsbestämningar består af enkla atomer.
Sedan man på den sista tiden utfört en massa undersökningar öfver
lysande gasers förhållande under inflytande af elektriska och magnetiska
fält, har man emellertid utbildat bestämda åsikter angående de
ljus-utsändande atomernas konstitution. Dessa åsikter äro nära förknippade
med de resultat, till hvilka man kommit angående katodstrålarna,
kanalstrålarna och de olika strålar, a-, ß- och ^-strålar, som utsändas af
radioaktiva kroppar. Genom mätningar af katodstrålarnas afböjning i elektriska
och magnetiska fält funno J. J. Thomson, Lenard och andra, att
katodstrålarnas massa är ungefär en adertonhundradedel af väteatomernas.
Senare ha J. J. Thomson och Kaufmann påvisat, att denna massa
sannolikt är skenbar. Man antog af åtskilliga grunder, som anförts
hufvudsakligen af Lenard och J. J. Thomson, att atomerna äro
uppbyggda af dylika partiklar (elektroner), och att således kropparnas massa
skulle vara endast skenbar och beroende på ett elektromagnetiskt fenomen.
Emellertid undanrycktes grunden för ett sådant betraktelsesätt af Thomson
själf, som ur mätningar af sina lärjungar härledde den slutsatsen, att
»antalet elektroner i en atom af en enkel kropp är af samma
storleksordning som kroppens atomvikt». Exempelvis fanns, att en molekyl i
vanlig luft besitter endast omkring 25 elektroner, hvilket rätt nära
öfverensstämmer med luftgasens medel-molekylarvikt 29. Enligt detta resultat
skulle endast en adertonhundradedel, det vill säga en nära nog omärklig
bråkdel af kropparnas massa vara skenbar, och den ojämförligt största
delen skulle vara vanlig ponderabel massa, såsom vi hittills antagit.
Angående kanalstrålarna, som, i motsats mot de negativt laddade
katodstrálarna, bära positiv laddning, men liksom dessa förekomma vid
urladdningar i förtunnade gaser, visade Wien, att deras partiklar äro
af samma storleksordning som gasernas atomer. Något liknande gäller
de af radioaktiva kroppar utsända a-strålarna, hvilka enligt Butherford’8
mätningar troligen bestå af heliumatomer bärande två positiva
enhets-laddningar. — Enhetsladdningen är den elektricitetskvantitet, som bäres
af en vanlig väteatom i ion-tillstånd. — ^-strålarna och ^-strålarna
motsvara åter vanliga katodstrålar och Röntgenstrålar.
För att gifva ett begrepp om de resultat, till hvilka man vid studiet
af gasernas spektra kommit, är det nödvändigt att något vidare orda
om de regelmässigheter, man funnit hos gasernas spektrallinjer. Hvarje
gas utsänder, då han ger ett linjespektrum, ett stort antal linjer. Dessa
kunna emellertid ofta ordnas uti serier af samhöriga linjer, såsom först
Balmer visade för vätets spektrallinjer och sedermera Rydberg samt
Kayser och Bunge påvisat för andra elements spektra. Exempelvis följa
våglängderna, A, hos vätgasens linjer följande formel af Balmer:
A = 364.61 9D 10~6 millimeter,
n2—16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
