Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Lenard gjorde nu en observation af stort intresse angående ljuset
från natrium- eller lithiumångor i den elektriska ljusbågen. I bågens
ytterkant, således i dess kallaste del, framträdde linjer tillhörande
hufvud-serien, i det därinom liggande rummet linjer tillhörande den första
biserien och längst in, i den hetaste delen, linjer tillhörande den andra
biserien. Lenard antog, att hufvudseriens linjer härrörda från
osönderdelade atomer, den första biseriens från atomer, som förlorat en elektron,
den andra biseriens från sådana, som förlorat två elektroner — detta
skulle motsvara två-värdigt natrium eller lithium. Häraf kunde man,
i enlighet med mekaniska värmeteoriens andra hufvudsats sluta, att
elektronernas afskiljande från atomen är förenadt med värmeabsorption,
tvärtom hvad förhållandet är för radium. Emellertid visa nedannämnda
undersökningar af Stark, att Lenard’s antagande är oriktigt, och att
alla tre serierna härröra från monovalenta natrium- eller lithiumioner,
hvilka således förlorat en elektron. Enligt hvad vi känna angående
de radioaktiva kropparnas sönderfallande, äro atomers
sönderdelningshastighet, i motsats till molekylers, oberoende af temperaturen, och det
är därför naturligt att antaga, att i de tre olika vunna skikten af
ljusbågen samma slags ioner förefinnas.
Vi komma nu slutligen till Starkas och hans lärjungars ytterst
noggranna och mycket omfattande undersökningar öfver kanalstrålarnas
spektra. Antag, att vi ha ett urladdnings- _ ^
rör, fylldt med en mycket förtunnad gas, ___________\ O
exempelvis vätgas (fig. 2). I detta rör är
insmält en metalltråd A, som användes
såsom positiv pol, anod, och en vid en
metalltråd fäst skifva K, katoden, som är försedd
med små hål. Från K utfrå då katodstrålar
mot A. Bakom K, åt Q till, utgå genom katodskifvans hål de så kallade
kanalstrålarna. De tränga in från den mot A belägna sidan af K.
Genom Q, som lämpligen är en kvartsskifva, kan man spektroskopiskt
iaktta kanalstrålarna och enligt Dopplers princip bestämma deras hastighet
alldeles på samma sätt, som man bestämmer fixstjärnornas. Till
jämförelse kan man använda spektrum af kanalstrålarna sedda från sidan.
Stark och hans lärjungar funno på detta sätt följande förhållanden:
Kanalstrålarnas bandspektra visade ingen hastighet hos de atomer, som
utsände dem. Däraf slöto de, att de stå stilla och äro således oladdade.
De blifva lysande genom sammanstötning. 8 tar Je antar, att den
ifrågavarande sammanstötningen sker mellan en positiv ion och en negativ
elektron och att ljuset utsändes i föreningsögonblicket; föreningsprodukten
är oladdad. Detta öfverensstämmer med Zeemanns iakttagelse.
Helt annorlunda förhålla sig linjerna i linjespektra. De antyda en
viss hastighet och denna lika för alla linjer, som tillhöra samma serie.
Så till exempel äro alla vätgaslinjerna, som tillhöra den första biserien,
förskjutna på samma sätt. Deras hastighet är ungefär 21 procent mindre
än Stark beräknat ur de förhandenvarande elektriska krafterna och
antagandet att de lysande partiklarna vore vätgasioner bärande
enhetsladdningen. Stark anser, att denna minskning i hastigheten kan förklaras
Fig. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
