Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Då man nu kan i brännvin så enkelt som helst bestämma
alkoholhalten genom en areometer, hvarför skulle man ej kunna gradera en
areometer så, att den angifver alkoholhalten direkt i maltdrycker? Hade
man en gång fått en härför tjänlig metod, skulle man i den allmänna
handeln kunna göra en skillnad mellan svagare och starkare maltdrycker
hvad alkoholhalten beträffar i syfte, att endast de starkare skulle träfias
af restriktiva bestämmelser, en sak som är eller åtminstone en tid var
fundamentet i nykterhetspolitiken.
Inom nykterhetsvänliga kretsar litade man ej på den utredning, som
kontroll- och justeringsbyrån i berörda sak på sin tid företedde, utan det
måste sättas till en stor kommitté, hvari bepröfvade nykterhetsvänner
hade säte. Såsom var att vänta, kunde kommittén ej uträtta det
omöjliga. Någon apparat, hvarmed bryggare, polismän, återförsäljare,
konsumenter skulle kunna i hvad ögonblick som helst bestämma
alkoholhalten i en maltdryck kunde ej uppspåras. Den apparat, som närmast var
ifrågasatt »komparatorn», vågade ej ens uppfinnaren, prof. Pettersson, garantera
att den kunde tjäna berörda ändamål. Ej heller nykterhets vännerna i
kommittén ville basera något lagförslag på densamma. Komparatorn
lider ock af det fel, att någon latitud i straffbestämmelser ej därpå kan
grundas, då den verkliga alkoholhalten därigenom ej blir känd.
Genom den sålunda konstaterade faktiska omöjligheten för den, som
handlar med maltdrycker, och för den, som konsumerar sådana, att själf
förvissa sig om beskaffenheten af den vara, han försäljer, omöjliggjordes
gränsen i allmän handel och vandel med mindre en kontrollerad extrakthalt
föreskrefs vid bryggerierna, hvartill man åter ej kunde få medel utan
särskild beskattning. Man sökte visserligen på sina håll att rädda situatio
nen genom framhållandet af pasteuriseringen, men det är lätt insedt, att
möjligheten hos säljaren af varan eller hos konsumenten att därigenom
få ökad garanti är ringa eller ingen, särskildt också därför, att
fatsvag-drickat icke kan pasteuriseras. Så småningom insågo ock
nykterhetsvännerna det verkliga läget i saken. Vi fingo sålunda en maltskatt och en
^xtraktgräns.
Då man emellertid på så sätt liksom i friarleken fick den, man inte
ville ha, så måste lagen också innehålla en alkoholgräns. Man kan
visserligen säga, att under dessa förhållanden är stadgandet af en alkoholgräns
-öfverflödig, men den är ej orimlig, om nämligen alkoholgränsen sättes
så, att densamma vid jäsningen icke kan öfverskridas.
De fakta, man därvid har att hålla sig till, äro följande. Genom
tallösa äldre undersökningar, hvilka ock bekräftats af Kjeldahl’&
tillförlitliga experiment, vet man, att den högsta diastatiska försockringen af
stärkelse sker enligt följande formel;
stärkelse maltos dextrin
Ci8W3o015––-hH20 = C12H22Ou +C6Hl0O5,
hvilken ger: 67,8 % maltos och 32,2 % dextrin.
Då nu endast maltos jäser, blir sålunda den högsta förjäsningsgraden
af stärkelse 67,8 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
