Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Förekomsten af uran tillsammans med radium uti de naturliga
primära mineralen har visat sig konstant, och man har bestämt
förhållandet till 3.8.10-7 g. radium mot 1 g. uran. Enligt den radioaktiva
desintegrationsteorienx) antages numera ock allmänt, att radium är en
omvandlingsprodukt af uran, dock icke en direkt produkt af urans första
sönderfallande. Möjligt är att aktinium utgör ett af de här uppträdande
mellanstadierna. Sönderfallandet af radium själft har man studerat
genom stadierna: emanation, radium A, B, C, D, En En och F, alla
karakteriserade af olika desintegrationshastighet (resp. medellifslängd). Radium F
har funnits vara identiskt med det af Curie s först upptäckta radioaktiva
ämnet polonium. De vid poloniums sönderfallande uppkommande ämnena
äro icke vidare kända. Vissa skäl tala för att därvid uppstår bly.2)
Radiumemanationens heliumalstring, som först iakttogs af Ramsay
och Soddy, har sedermera bekräftats af ett så stort antal forskare, såsom
Indrikson, Debierne, Giesel, Curie och Dewar, F. Rimstedt och G.
Meyer m. fl., och under så olika omständigheter, att det måste anses
såsom ett fullt faktiskt förhållande. Nyligen har Ramsay uti den
engelska tidskriften »Nature» (för d. 18 juli 1907) publicerat ett
meddelande, enligt hvilket radiumemanationen, som sålunda enbart ger upphof
till bildandet af helium, vid närvaro af vatten skulle alstra neon och
vid inverkan på kopparsulfatlösning (eller kopparnitratlösning) argon.
Häröfver liksom det spektralanalytiska påvisandet af litium m. fi. lätta
metaller i kopparsaltlösningar efter emanationens inverkan afvaktas vidare
undersökningar.
I Österrike är man under vetenskapsakademiens i Wien ledning
sysselsatt med att ur böhmiskt pechblende framställa en större mängd
rent radiumsalt, åtminstone ett par gram, hvilka sedan skola vara
tillgängliga äfven för utländska vetenskapsmän för forskningar på det
radioaktiva området. Hittills har ingen disponerat på långt när så stor
samlad kvantitet, så att nya rön angående strålningens verkningar med
ett så starkt preparat kunna vara att förvänta.
Någon mera direkt metod att skilja radium från det kemiskt så
närbesläktade barium än den först af fru Curie angifna fraktionerade
kristallisationen ur saltlösningar har man ej lyckats finna. (Bäst lämpa
sig bromidlösningar.) Försök på elektrolytisk väg hafva ej heller fört
till annat än ett fraktioneringsförfarande. Härvid har dock gjorts det
teoretiskt intressanta rönet, att radium relativt hastigare af skilj er sig som
amalgam vid kvicksilfver katod en. Radium F eller polonium erhålles
däremot lätt i rent tillstånd enligt en af Marckwálä angifven metod.
Neddoppas en vismutstaf uti en poloniumhaltig saltlösning, utfälles
polonium på vismuten. Äfven utreduceras det i metallisk form af
tennklorur. Från åtföljande tellur (det af MarcJcwald först angifna
radioaktiva ämnet radiotellur är identiskt med polonium) skiljes det genom
att i klorvätesur lösning fälla med hydrazin, då tellur afskiljes, men
polonium kvarblifver i lösning, eller ock genom att öfvermätta en lösning
J) Sv. Kem. Tidskr. XVI, is3.
2) Zeitschr. für Elektroch. 1907, 3 8 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
