Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Diffusionsföreteelsen.
Melassens osmosering bevisar, att de melassbildande ämnena, de må
vara af organisk eller oorganisk natur, äro lättare lösliga i vatten än
sockret; genom osmos kan melassens renhetskvotient bringas från 63 till
70 eller mera. Då osmosen är en diffusionsföreteelse, kan samma
slutsats dragas för den vanliga diffusionen (endosmos och exosmos), det vill
säga, att äfven i ett diffusionsbatteri de melassbildande ämnena äro
lättare lösliga än sockret.
Diffunderbara äro ämnen, som kristallisera, icke diffunderbara äro
exempelvis ägghvita och gummi, eller ämnen, som icke kristallisera.
Vid låg temperatur försiggår diffusionen långsamt, hvadan uppvärmning
användes, hvilken i diffusionsbatteriet stiger till 78—80° C, vid hvilken
ägghviteämnena hafva koagulerat (75° C), så att de till största delen
stanna i betmassan, och således ej böra räknas till melassbildarne, hvilka
då äro att söka i hufvudsak ibland de kristalliserbara ämnena. Olika
ämnen diffundera ej blott olika fort på grund af olika molekylstorlek,
utan diffusionshastigheten är variabel äfven i afseende på temperaturen.
Så är sockrets diffusionshastighet mindre än kalisalternas, den förra
förhåller sig till samma hastighet för
K2S04 vid 20° C. som 1 : 2.9,
» 60° » 1:4.3,
KCl » 20° » 1:7.2,
» 60° » 1:4.6,
KN03 » 20° » 1:6.7,
» 60° » 1 : 4.2.
Häraf tyckes framgå, att kalisalterna i allmänhet diffundera 4—5
gånger hastigare.än sockret.
Saften i sista diffusören (den, som är i tur att utgå ur arbetsraden)
i ett diffusions batteri har visserligen en lägre renhetskvotient än
föregående diffusörers saft, men detta beror på, att sockermolekylerna på
grund af sin storlek saktare utträda ur de icke sönderrifna (de innersta)
betcellerna i snitsein, än andra diffunderbara organiska föreningar, som
dock ej böra betraktas som melassbildare, en del däraf kunna också vara
lösslitna, saften förorenande, fasta partiklar, ty betmassan är nu mjuk
och kan lättare skadas i sin struktur. Påståendet, att de melassbildande
ämnena till stor del äro svårast att utlaka, torde icke kunna härledas
af råsaftskvotienterna i de olika diffusörerna af en arbetsrad i ett batteri.
Ville man i ett diffusionsbatteri afbryta urlakningen vid det tillfälle, då
betmassan ännu innehåller 2.7 X socker (det är sockerhalten i betmassan
^fter Steffens’ arbetsmetod), skulle råsaftens renhetskvotient likaledes
förbättras, men det oaktadt innehålla största delen af de melassbildande
föroreningarne.
Enligt försök, som visserligen redan på 1890-talet gjordes vid
sockerfabriken i Nörthen, vid hvilket således betydligt sämre betmaterial än
nu för tiden stod till buds och saften därför blef mycket orenare och
mindre sockerrik än nu, befanns renheten vara:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
