Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
servfabrik, fortsatte 1884—1888 universitetsstudierna i München hos
A. von JBaeyer och G. Nägeli samt i Erlangen hos O. Fischer och
Th. Curtius. Promoverades 1888 till fil. d:r; blef 1890 assistent och
1891 docent vid universitetet i München, öfvertog 1893 ledningen af den
analytiska afdelningen vid universitetslaboratoriet i Kiel (hos Geheimerat
Curtius), erhöll 1895 professors namn, heder och värdighet och blef 1895
e. o. professor och ledare af den analytiska och farmaceutiska afdelningen
på prof. v. Pechmann h laboratorium i Tübingen; sedan 1898 ordinarie
professor i kemi vid landtbrukshögskolan i Berlin, erhöll Liebig-medaljen
vid tyska kemistföreningens sammanträde i Bremen 1905.
Büchner har, som bekant, erhållit detta års Nobelpris ikemi för de
stora förtjänster han genom sina arbeten öfver den cellfria jäsningen inlagt
om jäsningskemien och den biologisk-kemiska forskningen. Hans arbeten
betyda ock i själfva verket ej blott en vändpunkt i jäsningskemiens
historia utan framförallt ett öppnande af nya synpunkter ©ch nya, rika
arbetsmöjligheter inom ett, teoretiskt lika intressant som praktiskt viktigt
område af kemien — läran om fermenter och enzymer.
Det är Pasteur^ stora, obestridliga förtjänst att hafva visat
sambandet mellan jäsnings- och förruttnelseprocesser å ena sidan samt
lefvandeorganismer å den andra, och jäsningen var för honom en cellens
lifsyttring, en sida af dess ämnesomsättning. Det är väl sant, att Pasteurs
uppfattning af jäsningen i en viktig punkt, nämligen i fråga om jästens
förhållande till syret, efter hand visade sig vara ohållbar; men det
väsentligaste i Pasteur’s lära, att nämligen jäsningen var en från cellens lif
oskiljaktig process, berördes ej häraf.
Denna åsikt har tvärtom ända intill framträdandet af Buchner’s
undersökningar varit den så afgjordt härskande, att man fann sig tvungen
att skilja mellan två olika hufvudgrupper af fermenter. Den ena utgjordes
af de organiserade ferm entern a, lefvande organismer af olika slag, och
den andra af analogt verkande, liflösa, kemiska cellprodukter. De förra
kallade man allmänt rätt och slätt fermenter, de senare enzymer.
Från rent kemisk synpunkt kunde Pasteur^ vitalistiska uppfattning
af jäsningen ej gärna betraktas som ett steg framåt, snarare tvärtom.
Under det att man tidigare sträfvat att inordna jäsningen bland rent
kemiska processer och därmed göra den åtkomlig för exakt kemisk
forskning, underordnades den nu under den vitalistiska uppfattningen >
under det sväfvande och för forskningen svåråtkomliga begreppet lifs
yttring. Från flera håll, framförallt från Liebig’s sida, framkommo därför
ock invändningar mot Pasteurs lära, och vissa forskare, såsom Bertheloty
M. Traube, F. Hoppe-Seyler o. a. sökte göra sannolikt, att jäsningen
framkallades af något inom cellen befintligt ämne, hvilket såsom ett
enzym verkade på sockret. Bildningen af detta ämne förutsatte naturligtvis
lefvande celler; men jäsningen själf var ej en lifsyttring i Pasteurs mening.
Försök att visa jäsningens oberoende af den lefvande cellen gjordes
ock af flera forskare, bland andra M. v. Manassein och I. Wiesner,
men utan framgång. Lika fruktlösa voro ock de på flera håll gjorda
försöken att ur jästceller isolera ett jäsningsenzym. Af särskildt intresse
är det, att Pasteur — därtill kanske närmast föranledd af sin strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
