Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
och det är.möjligt,..att detta är ett af de medel, genom hvilka vattnet i
hafven hålles neutralt.
Ehuru den nyssnämnda osmotiska metoden ledde till utveckling,
visade sig de larver, som på detta sätt erhöllos, ganska olika dem, som
•erhållits genom naturlig befruktning.
1. Vid naturlig befruktning bildas en membran omkring ägget, vid
den osmotiska erhölls ingen membranbildning. Detta hade till följd att
larverna ofta fastnade vid försökskärlens väggar. 2. Vidare gick
utvecklingen betydligt långsammare. 3. Dödligheten var större. 4. De
»naturliga» larverna simma upp till vattenytan i försökskärlet, de »konstgjorda»
hålla sig nere vid botten och visa för öfrigt mindre liflighet i sina rörelser.
5. Med spermatozoer kunna i regel 100 % af äggen utvecklas, medels
denna osmotiska metod ett betydligt mindre procenttal.
För att förbättra dessa resultat kom Loeb på den tanken att
kombinera flere metoder, af hvilka hvar och en blott delvis skulle efterapa
den naturliga befruktningen. Det gällde bland annat att få en metod
för membranbildning, ty som sagdt med den osmotiska metoden fick man
ingen membran.
Redan O. och R. Hertivig hade funnit, att ägg af sj Ö borrar bilda
membran, om de nedföras i hafsvatten, hvari finnes spår af kloroform.
Herbst hade funnit, att kolväten, t. ex. benzol, verka på samma sätt.
Dessa metoder äro dock alltför riskabla att använda. Man får stor
dödlighet genom cytolys (förstöring af cellväggarne).
En af Loeb’s metoder för membranbildning är följande:
Ägg af t. ex. Strongylocentrotus behandlas först med en lösning af
50 cm3 hafsvatten + 3 cm3 O.i-normal alifatisk syra (t. ex. myrsyra,
ättiksyra) under en tid af l—1.6 min. Nedföras äggen efter denna behandling
i vanligt hafsvatten, bildas membran. Men man erhåller ej någon vidare
utveckling. Lämnas äggen kvar i det sura vattnet, erhålles ingen
membranbildning. Det är viktigt att exponeringstiden i det sura vattnet
noga iakttages. Om den öfver- eller underskrides, fås ingen
membranbildning, då äggen återföras i det normala vattnet. Exponeringstidens
längd och mängden tillsatt syra bör för resten vara olika för olika arter.
Efter denna behandling med syra nedföras äggen i hafsvatten, hvars
osmotiska tryck höjts genorn salttillsats. I detta vatten få de ligga
ungefär en timme. Därefter öfverföras de åter i normalt hafsvatten. Nu
erhålles en fullkomligt normal utveckling; alla äggen bilda membran,
hastigheten för utvecklingen är densamma som för de naturligt befruktade
äggen, och de erhållna larverna visa samma liflighet i sina rörelser som
de på naturlig väg åstadkomna.
Hvad sjögtjärneägg beträffar var en behandling med surt hafsvatten
enbart tillräcklig. Sjöstjärneägg äro ej mogna omedelbart efter det de
lämnat ovariet. Omogna ägg kunna ej bringas till utveckling genom
spermatozoer och ej heller på artificiell väg, men så snart en befruktning
med spermatozoer blir möjlig — d. v. s. så snart äggen äro mogna —
blir äfven den artificiella parthenogenesen utförbar.
Som bekant finnes syrgas löst i hafsvattnet, och det är ju detta,
som möjliggör djurlifvet i hafvet. Enligt Loeb är det nödvändigt, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
