- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjugonde årgången. 1908 /
30

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

lösningar, som skola åstadkomma artificiell utveckling, innehålla syrgas.
För att visa detta utdref han den i hafsvattnet lösta Syrgasen genom
inledning af vätgas, och då erhöll han ingen utveckling. Loeb drog
däraf den slutsatsen, att salterna, som åstadkomma utveckling, verka
som oxidationsmedel. Detta bestrides emellertid af Delage. Delage
utdref Syrgasen ur hafsvattnet medels koldioxid. I sådant syrgasfritt
hafsvatten kunde han åstadkomma utveckling af sjöstjärneägg. Än mer,.
Delage har visat, att syre är direkt skadligt för den första faseri i
utvecklingsprocessen. Denna går nämligen långsammare, om syre finne»
närvarande. Syre är således ej nödvändigt för själfva startandet af
utvecklingsprocessen, men det är nödvändigt för dess fortgång.

Den nyssnämnde Delage har nyligen publicerat en annan metod
för artificiell parthenogenes. Principen är att först använda en svag syra
för membranbildning och därefter en svag bas för att åstadkomma
upplösning af nucleinsubstans i ägget. Metoden är följande:

Han utgår från saltlösningar med samma osmotiska tryck som
hafsvattnet. Till 50 cm3 af en sådan lösning sättes 27 droppar
O.i-normal tanninlösning (tannin är en svag syra). Därefter införas äggen i
denna blandning. Efter 5 minuter tillsättas 30 droppar O.i-normal
ammoniak 27 droppar för att neutralisera syran, de 3 andra för att göra
vätskan svagt alkalisk. I denna lösning lämnas äggen en timme.
Därefter sköljas de i hafsvatten, i hvilket de sedan få utveckla sig.
Hufvudsaken är behandlingen med tannin och ammoniak, hvilka salter som
användas spelar mindre roll. Utvecklingen lyckas äfven med salter af
enbart tvåvärda metaller, t. ex. MgCl2. Det bästa resultatet gaf dock
en blandning af NaCl + MgCl2. Men det är ej nödvändigt att använda
salter alls. Man kan också använda icke elektrolyter, t. ex. rörsocker,,
men metoden med elektrolyter är dock bättre, ty dödligheten är här
mindre. Det är intressant att utvecklingen också lyckas i lösningar,
som ha identiskt samma osmotiska tryck som hafsvatten, och hvilka utom
vatten icke ha någon beståndsdel gemensam med hafsvatten. Det är
således ej nödvändigt att använda lösningar med högre osmotiskt tryck
än hafsvatten.

Delage har medels den nyss omtalade metoden erhållit sjöborrar
med alla karakteristiska organ, t. ex. taggar, fullt utbildade; dessa djur
ha således definitivt lämnat larvstadiet. Det har således lyckats att
medels rent kemiska metoder imitera befruktningsprocessen.

För 20 år sedan definierade O. Hertwig befruktningsprocessen såsom
en sammansmältning af två cellkärnor: äggets och spermatozoens. Denna
sammansmältning är visserligen af betydelse för ärftligheten, men den
artificiella parthenogenesen visar o att man kan utveckla ett ägg äfven
utan spermatozoens cellkärna. Å andra sidan är ej heller äggets
cellkärna nödvändig för utvecklingen. Delage har experimenterat med
Echinodermer, Annelider och Mollusker och visat, att delar af ägg, i
hvilka ingen cellkärna finnes, kunna befruktas af spermatozoer.

De som arbetat med artificiell parthenogenes ha hufvudsakligen
sysselsatt sig med Echinodermer. Dock finnas undersökningar äfven
angående andra djurgrupper. Så har det lyckats med Annelider och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:33:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1908/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free