Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
är absolut, åtminstone är tillfredsställande. Sådana metoder kunna icke
appliceras på de sällsynta jordarterna, icke ens thor eller cer kan
afskiljas fullständigt i någorlunda rent tillstånd, utan att fällningsprocessen
upprepas åtminstone två eller tre gånger, och den är ju då en
fraktionering. De fraktioneringsmetoder, som grunda sig på jordarternas
olika basicitet äro föga effektiva, då jordarterna äro hvarandra allt för
närstående. Hvad kristallisationsmetoderna åter beträffar, så tycker man,
att salter med så lika löslighet som jordarternas knappast skulle ägna
sig för sådana metoder, men här spelar isomorfien in och tillåter att
erhålla hvarje salt i rent tillstånd, blott ett tillräckligt, för hvarje
särskildt fall bestämdt antal fraktioner ligger emellan de rena salterna.1)
Dessa »åter kristallisera i en viss ordning efter sin löslighet. Om det nu
funnes ett salt, isomorft med jordarternas, hvars löslighet låge emellan
två af jordarternas, och som genom vanliga analytiska reaktioner kunde
skiljas från dem, så skulle man genom att införa detta i fraktioneringen
kunna åstadkomma en kvantitativ separation, d. v. s. att de ofvan
omtalade mellanfraktionerna hvar och en skulle kunna, hvad jordartshalten
beträffar, reduceras till noll. 13odman har visat att vismut ger sådana
salter, och med ledning däraf har Urbain utrönt, att
magnesium-vismut-nitrat vid kristallisering af magnesium-jordartsnitrat ur salpetersyra
tränger sig in mellan Samarium och europium. Ett sådant
separationselement som vismut kan emellertid äfven spela en annan roll. Om
nämligen en blandning af mycket lättlösliga jordartssalter ej kan bringas
till kristallisation på annat sätt, så kan man genom att tillsätta en
kvantitet vismutsalt utdraga jordarterna ur blandningen, ty vid sin
kristallisation medrycker vismutsaltet isomorfa salter. Denna metod har
blifvit använd för att utdraga gadolinium.
För att kunna följa och kontrollera gången af en fraktionering har
örbain flitigare än någon forskare före honom användt sig af de
analytiska och spektroskopiska reaktionerna hos jordarterna. Så har han
gjort många hundra atomviktsbestämningar enligt en metod, som han
själf uppfunnit, och som torde vara öfverlägsen alla förut använda. Det
neutrala jordartssulfatet löses i vatten och lösningen koncentreras på
vattenbad, hvarvid kristaller af sammansättningen M2m.(S04)3 + 8H20
afsätta sig. (Mm betyder jordartselement.) Dessa äro luftbeständiga och
medgifva noggrann Vägning. Kristallvattnet bortjagas genom upphettning
vid 350°, och af dess mängd får man ett värde på atom vikten. Sedan
öfverföres det vattenfria sulfatet till oxid genom upphettning i en
bläster-ugn, och af S03-halten får man ännu ett värde på atomvikten. Då
emellertid det vattenfria sulfatet har förmåga att absorbera gaser, hvilket
gör dess Vägning osäker, så bör man till grund för beräkningen lägga
den sammanlagda förlusten af vatten och svafvelsyra. Skulle likväl
jordarten i fråga ge en högre oxid, så kan endast vägningen af
kristallvattnet med fördel användas. — Under hela fraktioneringens gång iakttogs
det synliga absorptionsspektret för hvarje fraktion och af ritades noga.
’) Det teoretiska resonemang, som medgifver ett oändligt antal mellanfraktioner,
antager en inexakt fördelningslag. Gr. Urbain: Journal de Chimie physique. T. IV,
1906 p. 31 och följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
