- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjugonde årgången. 1908 /
58

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

Vid många fraktioner fotograferades dessutom det ultravioletta spektret,
men oftare iakttogs lösningens gnistspektrum. I själfva verket är
gnist-spektret det bästa reagenset på lantan, yttrium, europium, gadolinium
och ytterbium, under det att erbium, praseodym, neodym och Samarium
bäst igenkännas på absorptionsspektret. Terbium ger sig till känna
medelst oxidens gula eller brunaktiga färg. Tulium är endast
karak-teriseradt af två absorptionsband, likaså kan man påvisa holmiumelementen,
holmium är troligen komplext, och dysprosium endast med
absorptionsspektret. Ett synnerligen känsligt reagens på många af jordarterna är
deras fosforescens, då de utsättas för katodstrålar. Genom att mycket
ingående studera detta fenomen har Urbain gjort det till ett af den
moderna jordartskemiens viktigaste hjälpmedel. Han har funnit, att
hufvudmassan af den fosforescerande jordarten tjänar som lösnings- eller
utspädningsmedel för den i ringa kvantitet förekommande substans, som
uppväcker fosforescen sen och bestämmer dess utseende och spektrum.
Fosforescensens optimum inträffar, när den fosforescerande komponenten
förefinnes i ungefär l % i blandningen, och den öfriga delen utgöres af
en icke fosforescerande jordart. De rena jordarterna, hvar för sig, visa
ingen fosforescens, med undantag möjligen för gadolinium och europium.
En jordart, som medelst flera olika metoder blifvit uppdelad i
fraktioner, och dock visar konstant atom vikt, och i alla fraktioner med lika
atom vikt har samma absorptions- och gnistspektrum, motsvarar den
experimentella definitionen på ett element.

Innan Urbain börjar fraktionera sitt material, aflägsnar han
eventuellt thor och cer. Wyrouboff och Vernuil hafva riktat vetenskapen
med en ny effektiv metod för denna separation. Till nitratlösningen
sättes vätesuperoxid, hvarvid thoren fullständigt faller, den medrycker
endast spår af andra jordarter. Till filtratet sättes nu ammoniak
droppvis, så länge den därvid bildade fällningen är starkt brunfärgad, den
består då af cerihydrat, när moderluten åter ger en hvit fällning,
af-brytes operationen, och ceren är då så godt som fullständigt utfälld, den
är likväl förorenad af andra jordarter. — Urbain aflägsnar härpå största
delen af ceritjordarna medelst kaliumsulfat.

För att finna en god separationsmetod för de sällsynta jordarterna
har Urbain nedlagdt flera års arbete på undersökning af jordartssalter
med olika syror. Han har funnit, att kristallisation af etylsulfaten ger
goda resultat. De sällsynta jordarternas etylsulfat ha först beskrifvits
af J. E. Alen såsom lättlösliga men väl kristalliserande salter, de lämpa
sig därför särdeles väl för fraktionerad kristallisation.

(Forts.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:33:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1908/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free