Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Med anledning af utlåtandet uppstod en diskussion, hvarunder direktör
Vennersten framhöll, att traktatsförhandlingar antagligen komme att föras
först under senare hälften af 1910, sedan samma års riksdag behandlat
den kungl, proposition, som komme att utarbetas på grund af
kommittéförslaget, för hvars granskning således bättre tid skulle beredas, än
den ärade inledaren antagit. Med afseende på den föreslagna tullen å
indigo och andra tjärfärger syntes den väl hög, och det kunde
ifrågasättas, om det oaktadt en inhemsk tillverkning kunde komma till stånd.
Ingeniör John Ohlsson ville, i enlighet med kommitterades
diskussionsanvisning, begränsa sig till ett synande af de allmänna
grundprinciperna beträffande kemiska industritullar. Det framlagda förslaget till
utlåtande i ämnet från Kemistsamfundet vore snarast att likna vid en
»julönskelista» i fråga om skyddstullar, särskildt för den elektrokemiska
branschen. Det föreföll ock alltför hastigt hopkommet och skulle
säkerligen vid en sorgfälligare granskning, hvilken tal. förväntade att
åtminstone den officiella tulltaxekommittén och i sista hand riksdagen skulle
prestera, befinnas innebära förslag till påtagligt men för åtskilliga svenska
kemiska industrigrenar. Ett slående exempel härpå vore, att omedelbart
efter förslagets föredragande en representant för färgeriindustrien påpekade
orimligheterna uti de åtrådda tullarna på indigo och andra tjärfärger.
En af Samfundets kommitterade hade liksom undrat öfver att vissa
kemikalier, som hafva stor afsättning inom landet, äro tullfria, medan
åter andra, mindre efterfrågade, äro belagda med införseltull. Tal. å sin
sida fann, att afvikelserna från det generella tullskyddet för kemiska
industrialster, 15 X a^ värdet, naturligt nog berodde därpå, att de
tull-befriade artiklarna befunnits nödvändiga för våra industriers tillvaro och
utveckling. Flertalet af ifrågavarande kemikalier vore icke några den
kemiska industriens slutprodukter; och olämpligt tullskydd för en
industrigren kunde mången gång omintetgöra exportmöjligheten eller kanske
rent af tillvaron för en annan. Tal. vore ingalunda pessimistisk i
afseende på den svenska kemiska industriens framtid utan tvärtom med
hänsyn till landets resurser, icke minst beträffande elektrokemien. Men,
då man här syntes vilja sätta sin lit till tullar, ville tal. hänvisa till
ett uttalande i det föredrag, som gifvit upphof till Samfundets
tullkommitté, nämligen att »de excessivt höga tullarna» (150—400 % af
värdet) å vissa kemiska industrialster väl framkallat en inhemsk
tillverkning. »De andra tullarna däremot (5—30 % af värdet, enl. tabell)
synas ej haft någon inverkan».1) — Af detta sakförhållande funne tal.,
att det ej vore utvidgadt tullskydd, som svensk kemisk industri behöfde,
utan en bättre tillgodosedd teknikerutbildning, en mera insiktsfull
affärs-ledning, större sparsamhet med egna och andras medel samt framför
allt utveckling af initiativ och personlig energi, mer än hittills i
allmänhet varit fallet.
Ingeniör JB. Carlson framhöll, att den elektrokemiska industrien
numera i mycket är basis för den kemiska industrien, och i detta
hänseende intagit Leblancsodafabrikernas gamla plats, skildrade i detalj,
*) Se Sv. Kem. Tidskr. XX, 52.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
