Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
upptäckt, att såväl europium som gadolinium och terbium hafva
karakteristiska ultravioletta absorptionsspektra.
Cer-, lantan-, gadolinium-, yttrium-, ytterbium- och
scandium-föreningarna äro i allmänhet hvita eller färglösa. Praseodym har gröna
salter, en ljusgrön oxid och en svart superoxid. Neodymens oxid är
lilasfärgad och salterna röda. Samarium ger gulröda salter och en hvit
oxid. Dysprosium- och holmiumsalterna äro orangefärgade. Erbium har
röda salter och tulium violetta.
Genom att fortsätta fraktioneringen af mellan fraktionerna mellan
de rena salterna, har Urbain kunnat förskaffa sig ej obetydliga kvantiteter
af de dyrbara rena jordarterna. Han har dessutom ej nöjt sig med att
blott studera jordarterna i monazit, utan har skaffat sig monazit från
olika fyndorter samt gadolinit, xenotim och pechblende. Han har
konstaterat, att de rena jordarter, som utdragas ur ett mineral, äro fullt
lika dem, som utdragas ur ett annat. Genom att noggrannt studera
mellan fr aktionerna mellan de rena salter, han framställt, har han
dessutom kunnat påvisa, att ej några okända element äro tillrinnandes där.
Han har alltså kunnat komplettera jordartskemien med en nästan
fullständig utredning af terbingruppens element, den enda mörka punkt,,
som återstår, frågan om europiums enhetlighet, håller han på att bearbeta.
I sitt laboratorium på Sorbonne har han en enastående samling af rena
jordarter, ett oskattbart material för en fortsatt undersökning. Denna
samling har kostat honom nära tjugo års träget arbete, och fordrat vida
mer än en million fraktioneringar, men därigenom har Urbain äfven
fått namn af att vara en af samtidens allra främsta vetenskapsmän.
Urbain fortsätter alltjämt sitt stora arbete och nu för att utreda
yttergruppens kemi. Det rå-ytterbium, som han framställt, utgörande
omkring 50 gr. oxid, ämnade han rena genom att kristallisera nitratet
ur salpetersyra. Efter ett mycket mödosamt fraktioneringsarbete var
materialet uppdeladt i 22 fraktioner, 9—31, 9—16 visade tuliums
ab-sorptionsband, men sedan växte atom vikten från 170.06 i 17, till 173,97
i 31. Thorium hade på förhand omsorgsfullt aflägsnats. En så hög
atomvikt som 173.97 har man aldrig förut funnit hos jordarterna, och
bara häraf är man berättigad till att förmoda ett nytt element.
Spek-tralundersökning visade, att fraktion 31 i gnistspektrum hade linjer, som
ej funnos eller voro mycket försvagade i 17. Dessutom visade 17
linjer, som troligen tillhöra tulium, och linjer, som voro gemensamma
för 17 och 31. De senare karakterisera hufvudmassan, hvars föroreningar,
tulium och det nya elementet, samlat sig i tete och queue. För det
nya elementet har han föreslagit namnet »lutecium», härledt af det
fordna namnet på Paris. Paris hette nämligen på keltiska Lutuhezi,
som betyder vattenboning. Romarna och grekerna kallade det Lukotitia
eller Lutetia, och namnet Paris kommer från Parisier, en keltisk folkstam.
Ytterbiums spaltning har naturligtvis väckt den allra största
förvåning. Det har ju ej varit särdeles svårt att erhålla ytterbium, och
många hafva arbetat därmed. Främst naturligtvis upptäckaren Marignac
och dessutom Nilsson, hvars noggranna arbetssätt tillät honom upptäcka
scandium, kanske det mest sällsynta af de kända elementen. Granskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
