Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
natriumhydroxiden till hydrokarbonat. 3 c.c. normal natronlut affärgades
på 3 timmar och 36 minuter, under det att 2 c.c. normal kalilut först
efter 3 timmar och 50 minuter affärgades. 50 c.c. alkohol (99 %) samt
3 droppar fenolftaleinlösning användes till hvarje prof. Maximum af
koldioxidabsorbtion tyckes härmed vara uppnådd. Betydlig
utkristallisering af hydrokarbonat förefanns i båda profven.
Att dissociering af hydrokarbonatet vid dessa spritlösningars
uppvärmning är obetydlig, torde framgå af följande exempel. Häller man
i en porslinsskål 50 c.c. 99 °^-ig etylalkohol, 3 droppar fenolftaleinlösning
samt l c.c. normal lut och låter luften inverka, tills vätskan fullständigt
affärgats (genom några kraftiga utandningar öfver lösningen kan
proceduren påskyndas) och lösningen därefter uppvärmes i vattenbad, så
börjar lösningen småningom rödfärgas, men först sedan temperaturen stigit
till ca. 60°. När lösningen erhållit en kraftigt röd färg, afhälles hälften
i en flaska, som noggrannt tillslutes, den andra hälften får afsvalna i
skålen. Lösningen i flaskan förlorar efter fullständig afsvalning (till + 5°)
och efter flera dagars förvaring högst obetydligt i färg, hvilket bevisar,
att rödfärgning genom dissociering är obetydlig, men att små mängder
raonokarbonat genom afgående koldioxid bildats. Största delen af
alkali-saltet ligger dock som hydrokarbonat på flaskans botten. Hvad åter
den i skålen kvarvarande spritsningen beträffar, har temperaturen icke
hunnit sjunka mera än till ca. 37° (trots skålen genast aflägsnades från
vattenbadet), förrän affärgning eller sönderdelning af det bildade
fenol-ftaleinsaltet uppstått, hvilket bevisar, att koldioxidabsorbtion ånyo inträdt.
Luftens koldioxidhalt växlar gifvetvis med olika lokaler. I ett
mycket befolkadt rum åtgick det l timme och 28 minuter att affärga
50 c.c. alkohol, 3 dr. fenolftalein + 1 c.c. normal kalilut, under det att
i ett mindre användt rum affargningen tog 3,5 timmar. En lätt utförbar,
approximativ bestämning af luftens koldioxidhalt torde möjligen kunna
arrangeras på basis af detta prof.
Om icke utrymmet vore så begränsadt, skulle jag kunnat anföra flera
exempel, som ’visa, huru såväl svenska författare som framstående
utländska fettanalvtici förbisett denna koldioxidabsorbtion, hvilken resulterat
i bildandet af surt reagerande salt. I de flesta fall är det alkaliskt
reagerande monokar bonat, som utan vidare sysselsätter de flesta.
På grund af spritens antihydrolyserande egenskap jämte dess
förmåga att vid närvaro af fritt alkali, monokarbonat, resp. fettsyradt
alkali, absorbera koldioxid ur luften, undrar jag slutligen, om det
är så lämpligt att använda stark sprit i sådan utsträckning, som
vanligen är fallet. Gäller analysen icke fritt alkali, borde man vid titrering
i fettanalytiskt ändamål söka undvara den starka spriten samt hellre
göra korrektion för spritens aciditet än använda neutraliserad sprit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
