Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Om svenska bär- och fruktviner.1)
Af O. Hofman-Bang.
Det uppsving, som på åtskilliga verksamhetsområden under senare
tid gjort sig gällande inom vårt land, kan glädjande nog äfven sägas
omfatta bär- och fruktodling. Till följd häraf produceras nu inom
Sveriges gränser ansenliga kvantiteter af såväl bär som frukt af
hvarjehanda slag. Det är emellertid icke alltid, och särskildt under goda år,
möjligt att med skälig vinst realisera allt, hvad trädgården frambringar.
I synnerhet finner man mångenstädes, att stora mängder fallfrukt icke
tillgodogöras. Man har därför på sina ställen börjat använda bär och
frukter till vinberedning. I liten skala har detta nog försiggått sedan
åtminstone ett århundrade tillbaka i tiden, och någon nämnvärd
omfattning kan beredning af viner ur inhemska bär och frukter näppeligen
ännu sägas ha uppnått. Dock har på sista tiden dels några bolag tagit
saken om hand, dels undervisas i vinberedning vid trädgårdsskolor och
i några län genom hushållningssällskapens försorg äfven åt enskilda
fruktodlare.
Svenska viner kunna framställas af äpplen, päron, vinbär, krusbär,
körsbär, lingon och blåbär m. fl. och beredas så, att saften af frukterna
eller bären lämnas att jäsa. Härvid måste man dock i regel först
tillsätta såväl vatten som socker. Utspädningen med vatten sker för att
nedsätta saftens halt af fria syror. Sockertillsatsen äger rum dels för
jäsningen, under denna öfverföres nämligen socker i alkohol, dels för att
göra vinet sött. Oftast torde någon jästtillsats icke förekomma, men intet
hinder möter att använda särskilda renodlade jästsorter. Härigenom kan
nämligen jäsningen ledas i någon viss riktning.
Bär- och fruktviner ha samma huvudbeståndsdelar som drufviner;
förutom vatten innehålla de alkohol- och extraktivämnen, d. v. s. sådana
ämnen, som icke bortgå vid vinets afdunstning till torrhet vid 100°.
Hit höra socker, hväfvehaltiga föreningar, syror, mineralämnen m. m.
I söta viner är extrakthalten hög, ända upp till 20 gr. och därutöfver
på 100 kbcm. Syrorna utgöras af ättiksyra, vinsyra och i synnerhet
äppelsyra. Vin innehåller vidare flyktiga organiska ämnen. En del af
dessa, som ofta äro af komplicerad sammansättning, gifva vinet dess
bouquet; de bildas ofta så småningom, och härigenom förklaras till en del
åtminstone vinets förändring I smak efter lagringen.
Pomologiska föreningen har hos handelskemisten d:r Carl Setterberg
i Stockholm låtit verkställa kemisk analys af diverse svenska bär- och
fruktviner. Resultatet framgår af följande tabell, i hvilken jämväl äro
upptagna några analyser, utförda af d:r J. E. Alen i Göteborg och mig
meddelade af d:r Thorild Wulff.
*) Ur författarens uppsats i Pomologiska Föreningens årsskrift i febr. 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
