Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
§ 3. Kand. P. C. Persson refererade E. Cohen u. Th. Sir eng er s:
Phys. chem. Studien an den explosiven Platin metallen. Zeitschr. f.
phys. Ch. 61, 698.
Mötet den 25 april 1908.
§ 1. Professor I. Sang höll föredrag om »nyare undersökningar
om -kobragiftets toxikologi». Förgiftningsfall af kobra äro synnerligen
talrika. Or m bes värj ar e blifva bitna utan skada på grund af immunitet,
dels nedärfd, dels förvärfvad därigenom, att de redan i barndomen vänjas
vid bett af äldre, relativt oskadliga kobror. Det är därför att vänta,
att studiet af kobragiftet skall befordra bakteriologien. Som motgift
användes antivenin i blodserum af häst, behandlad med kobragift. Kan
äfven användas mot andra ormars bett, t. ex. huggorm. Föredraganden
omnämnde de olika förgiftningssymptomen samt förevisade preparat af
intorkadt gift. Kobragiftet föranleder hämolysi, dock endast tillsammans
med blodserum. Hvilken beståndsdel i serum, som härvid verkar som
aktivator, är ovisst. Enligt Kye skulle det vara lecitin, som med giftet
bildade en förening, kobralecitid, rned mycket hög mol.-vikt.
Föredraganden kritiserade Kye s åsikter och framlade sina egna undersökningar
i ämnet. Genom användandet af olika lösningsmedel, aceton, eter och
alkohol, uppdelade föredraganden torkad äggula i olika fraktioner, hvilkas
förmåga att med giftet åstadkomma hämolysi pröfvades. Lecitin
åstadkom ingen verkan, hvilket visar, att Kye måste hafva användt orent
material. Närvaro af fettsyror och såpor vore enligt föredraganden nog
för att förklara hämolysien. Den mest aktiva fraktionen var
kefalin-fraktionen, med hvilkens undersökning föredraganden fortsatte.
§ 2. Amanuens H. Körner redogjorde för sina undersökningar om
några derivat af ditiokarbaminoättiksyra. Föredraganden hade på
uppmaning af prof. Lovén adderat kolsvafla till glykokoll i alkalisk lösning
och omsatt det bildade saltet, ditiokarbarninoättiksyradt kali, med dels
halogenalkyler, dels klorsubst. karbonsyror:
KCOCH2NH2 + CS2 + KOH = H20 + KOCOCH2NHCSSK.
KOCOCH2NHCSSK + C2H5Br = KBr + KOCOCH2NHCSSC2H5
KOCOCH2NHCSSK + CH2C1COOK = KBr + KOCOCH2NHCSSCH2COOK.
Vid surgörning af lösningarna utkristallisera de fria syrorna:
I. Etylditiokarbaminoättiksyra, ditiokarbamino-etansyra-S-etylester,
HOCOCH2NHCSSC2H5 kristalliserar i vackra, hvita platta prismor ur
vatten. Smältpunkt 123—124°. Lättlösliga i eter och alkohol.
Löslighet i vatten 0.0816 n.
O-etylestern C2H5OCOCH2NHCSSC2H5, af syran, löst i absolut alkohol
och torr HCl; glänsande hvita cm.-långa nålar. Smältpunkt 72°. Mycket
lättlöslig i alkohol.
O-metylestern liknar föregående. Smältpunkt 75°.
Vidare beskrefvos syrorna
HOCOCH2NHCSSCH3, HOCOCH2NHCSSC3H7 och HOCOCH2NHCSSC4H9.
II. Ditiokarbomino-etansyra-S-etylsyra, HOCOCH2NHCSSCH2COOH,
hvita prismor, oftast svagt gulfärgade. Sönderdelas vid upphettning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
