Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
satsen, att materien består af atomer, hvilka, liksom murstenarna i en
byggnad, kunna sammanbindas till kemiska föreningar eller, efter nutidens
uttryckssätt, till molekyler.
Denna åsikt hade Ostwald hämtat från den böhmiske forskaren
Wolffs arbeten och delvis vidare utvecklat. Wald uppställde (1895)
den satsen, att konstant sammansättning anses såsom bevis på en kemisk
kropps renhet, och att fabrikanterna af kemiska preparat begagnade detta
kriterium på deras produkters enhetlighet. Det vore därför intet under,
att de i handeln utlämnade kemiska preparaten hade konstant
sammansättning. Wald glömde därvid, att då Dalton först framställde sina
lagar, han hufvudsakligen utgick från naturprodukter, på hvilka ingen
fabrikant ställt den fordran, att de skulle hafva konstant sammansättning.
Äfven en annan framstående fysikalisk kemist, Le Chatelier, har
yttrat sig till fördel för de Wal d9 sko, åsikterna. Emellertid hafva
desamma på den allra sista tiden lidit ett mycket starkt afbräck, i det
Ostwald i ett af de sista häftena af Zeitschrift fur physikalische Chemie
ändrat åsikt och förklarat, att han återgått till den åsikt, som han i den
första upplagan af sin berömda Lehrbuch der allgemeinen Chemie med
stor värme omfattat, men i den andra upplagan af samma bok under
påverkan af sina energetiska betraktelsesätt öfvergifvit, nämligen läran
om att värmet beror på en rörelse hos molekylerna.
Man kan då fråga: Hvilken tvingande omständighet har föranledt
Ostwald att så plötsligt ändra åsikt? Jag har haft det stora nöjet att
af Ostivald själf just vid brytningsperioden få eri inblick i detta
förhållande. Som bekant fann den engelske läkaren Brotvn redan år 1827,
att mycket små i en vätska sväfvande partiklar äro begåfvade med en
egendomlig stötvis skeende rörelse, som allt sedan dess anförts såsom
bevis för molekylernas rörelse och därför fått namnet den Browriska,
molekylarrörelsen. Denna rörelse har sedan studerats af många forskare,
som funnit, att rörelsen tilltager med stigande temperatur och aftager,
om den inre friktionen hos vätskan, exempelvis genom tillsatser af
trögflytande ämnen, ökas. Man anser därför, att denna rörelse beror på de
stötar, som utöfvas af den omgifvande vätskans i häftig rörelse varande
molekyler — vattnets molekyler hafva vid 0° en hastighet af flera hundra
rneter i sekunden — mot den i vätskan sväfvande partikeln. Är denna
tillräckligt stor, så stöta nära nog lika många molekyler samtidigt mot
alla sidor af partikeln, och den kommer därför, äfvensom på grund af
sin stora massa, ej i märkbar rörelse. Äro däremot dess dimensioner
små, omkring en tusendedels millimeter, gäller icke längre hvad ofvan
sagts, utan partikeln får en märkbar hastighet, som minskas genom den
omgifvande vätskans friktion. Ju mindre partikeln är, desto häftigare
äro ock dess rörelser. Man kan emellertid ej med vanliga mikroskop
iakttaga partiklar af dimensioner mindre än omkring 0.3 tusendedels
millimeter. Med det för några år sedan af Siedentopf och Zsigmondy
införda ultramikroskopet kan man emellertid iakttaga ännu vida mindre
partiklar. Vid de så kallade kolloidala lösningarna har man i hög grad
’intresserat sig för dylika ultramikroskopiska partiklar, och den Brownska
molekylarrörelsen har därvid blifvit i hög grad uppmärksammad. Sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
