Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
detta framstår för honom vid studiet af organometallerna. Kväfvet blef
alltså för honom 5-värdigt, en uppfattning som på 60-talet fick ytterligare
stadga, sedan man tack vare förnämligast Cannissaro fick bärkraftiga
regler för fastställandet af elementernas verkliga atomvikter, utan hvilka
Valensen saknade all teoretisk bärkraft.
Denna valenslära skiljde sig endast i det hänseende från de multipla
proportionernas lag, att Frankland antog växlingen i atomvärdet följa
en viss regel. Teorien var naturlig nog, så länge man, såsom på
på 1850-talet var vanligt, räknade med eqvivalenter. När man emellertid
öfvergick återigen och uteslutande till atomer, så syntes det vara mera
naturligt, att Valensen vore en oföränderlig egenskap, alldenstund det ligger i
själfva atombegreppet en uppfattning af något oförstörbart, oföränderligt.
Härpå grundar sig Kekulés konstanta valenslära, med sin hjälphypotes om
molekylära föreningar till skillnad från atomistiska. Sedan detta antagande
fallit genom möjligheten att bestämma molekyl vikten i flytande form,
hvarigenom molekylarbegreppet blifvit långt mera dominerande än äfven den
djärfvaste på 1850-talet kunde tro, har man kommit i det läge, att man
ej har någon teoretisk förklaring alls på de multipla proportionernas lag.
Kekulé yttrade sig ej bestämdt öfver sådana syrors byggnad som salpetersyra,
svafvelsyra m. fl. De emellertid som på den tiden skrefvo läroböcker, drogo ut
de yttersta konsekvenserna af Kekulés lära, om de voro anhängare däraf,
och skrefvo då följaktligen salpetersyra med formeln HOONO, eller ock
med formeln HON02, om de voro anhängare af Franklands lära. Till
de sednare hörde som bekant i vårt land ^Blomstrand, som i sin bok,
Chemie des Jetzzeit, med stor talang och energi förde det växlande
atomvärdets talan.
De åter slutligen, som ansågo frågan sväfvande, använde aldrig någon
konstitutionsformel för denna syra utan skrefvo därför alltid HN03.
Vi finna således, att både formeln HON02 och formeln HOONO
tillkommit genom en deduktiv slutledning från en antagen princip.
Naturligtvis bidrogo de organiska ni treringsfenomenen i hög grad att
stärka uppfattningen orn salpetersyrans byggnad enligt formeln HON02.
Nitrobenzol, sådan den erhölls enligt formeln
C6H6 + HON02 = C6H5N02 + H20
syntes påtagligen innehålla en i salpetersyra själf pr eformerad radikal,
nitryl, N02. Man har emellertid i denna sak inte haft ögonen öppna för,
att denna reaktion är till sin egentliga natur en reduktionsprocess, och
att nitrobenzol sålunda ej är ett derivat af salpetersyra (i den mening att dess
väte är ersatt af en annan komplex) utan af salpetersyrlighet, samt att
det finns två organiska derivat af denna syra: RÖNÖ och RN02 af hvilka
den senare representerar den stabila formen. Erinrar man sig detta, så
torde nitreringsprocessen på intet sätt vara oförenlig med salpetersyrans
per karaktär.
Gå vi slutligen öfver till salpetersyrans fysikaliska egenskaper, så
har Briihl redan år 1898 påvisat sannolikheten af salpetersyrans
byggnad enligt formeln HOONO. Han har nämligen vid sina spektroskopiska
undersökningar genomgående funnit, att dubbelt bundet syre har en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
