Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
ombesörjd af hans änka och såsom gåfva kringsänd till de kemiska
laboratoriernas bibliotek. Man finner, att denna afhandling, p. 128—146,
utgör Roussiris förnämsta arbete inom den rena kemiens område.
Det första saltets framställning beskrifves här sålunda: »Om man
blandar tvenne lösningar, den ena af ett alkalisulf hydrat, t. ex.
ammonium-sulfhydrat, den andra af kaliumnitrit, och i denna blandning låter en
lösning af järnklorid eller järnsulfat nedrinna droppvis under oupphörlig
omröring, så finner man vid kokning af blandningen, att nästan hela
den voluminösa, svarta fällningen upplöses.» Ur denna lösning erhålles
efter filtrering det svarta, diamantglänsande salt, »binitrosulfure de fer»,
som särskildt åsyftas med namnet »Roussin^ salt’», den enda svarta
förening Roussin undersökt. Såsom exempel på detta salts beständighet
föreligger här ett preparat från år 1882 med bibehållen glans, endast
något anlupet i spektra!färger,
Bland detta salts egenskaper framhåller Roussin dels den stora
lösligheten i eter, i hvars ånga det delikvescerar, dels och i synnerhet det
egendomliga förhållandet att järnhalten ej kan genom vanliga
reaktionsmedel upptäckas, liksom förhållandet är med ferrocyan- och
nitro-prussidföreningarne. »Järnets molekyl är här absolut latent», d. v. s.
enligt vår tids uttryckssätt: i saltets lösning förefinnas inga järnjoner,
på grund däraf att eri komplex jon bildats.
Ur saltet framställer Roussin medelst natriumhydrat ett rödt salt,
»Nitrosulfure sulfuré de fer et de sodium», olösligt i eter, och därur en
hel serie röda metallföreningar; medelst cyankalium bildas
nitroprussid-föreningar, med hvilka Roussin anser analogien vara så stor, att
öfvergången beror på dubbel sönderdelning, hvarvid cyan i
nitroprussid-föreningarne utbytes mot svafvel i »nitrosulfures doubles».
Så enkel var dock icke frågan; tydligast framgår detta af dess
utveckling och historia under de följande 50 åren, särskildt uppfattningen
af »Roussin’s svarta salt».
1858 Roussin: Binitrosulfure de fer, Fe3S5(NO)4H2,
uppfattadt såsom Fe2S3(NO)2 + FeS(NO)2 + H2S.
En ny undersökning anställdes af PorzazinsJcy, som äfven fann en
ny metod för saltets framställande: ett ferrosalt mättas med kväfoxid,
neutraliseras med natriumsulfhydrat och kokas. Oaktadt samma
egenskaper, visade sig »sammansättningen så väsentligen olika (t. ex. 3 % järn
mera, 14 % svafvel mindre), att Roussin’s formel måste betecknas såsom
felaktig». Det nya resultatet blef:
1863 PorzczinsJcy: Nitroschwefeleisensaures Schwefeleisen,
Fe8S3(NO)4 + 2H20, uppfattadt såsom FeS,Fe2S2(NO)4 + 2H20.
I syfte att utjämna och förklara motsatsen mellan dessa båda
forskare, anställde jag 1865—66 undersökningar öfver såväl Roussin’s svarta
salt som tvenne röda salter, men erhöll resultater, afvikande från de
båda föregåendes, ej med afseende å salternas egenskaper, hvilka till
allra största delen bekräftades, så mycket mera med afseende å
sammansättningen, hvilken gaf så stora afvikelser som Yl % svafvel mindre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
