Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
9 % kväfoxid mera i det svarta saltet, 24 % svafvel mindre och 11 %
kväfoxid mera i det röda natriumsaltet. Formeln för »Roussin’s salt» blef
Fe6S5(NO)4 + 2H20 med den föreslagna benämningen »Nitrosvafveljärn».
Vid ånyo företagna undersökningar fann jag ett öfverraskande, nytt
uppslag: existensen af tvenne nya svarta salter, det ena innehållande
kalium, det andra natrium. Sedan jag lyckats isolera den motsvarande
väteföreningen, kunde jag år 1877 — i »Undersökningar öfver
Nitroso-sv af v el j är n-förening ar ne oeh deras förhållande till
Nitroprussidför-eningarne, l.sta serien», framlägga bindande bevis därför, att RousshYs
salt utgjorde den motsvarande ammonium-föremngen till dessa båda
(med respektive 8.28 % K, 4.76 % Na) och att således RousshYs salter
kunde fördelas i 3 grupper: Grupp I svarta, Grupp II röda, i eter olösliga,
Grupp III röda, i eter lösliga, hvilka sistnämnda dock endast af Roussin
kunnat framställas i kristalliserad form.
Tyvärr blef jag ej i tillfälle att omedelbart bearbeta detta nya
uppslag, men studiet af Roussin’s salter upptogs redan följande året af:
1878 Dewiel, som med ledning af RousshYs metod erhöll ett svart
salt Fe2S2(N02)2(NH2)2, hvilket han benämnde Amidonitrosulfuret des
Eisens och uppfattade såsom:
N02
Fe––––-S—NH2
II
Fe–––––S—NH2
N02
Sålunda hade forskningen redan gifvit icke mindre än 4 olika
uppfattningar af alldeles samma förening. Redan följande året tillkom ännu
en 5:té uppfattning ur de mycket omfattande undersökningar, som
anställdes af
1879 Pawel och gåfvo formeln Fe7S5(NO)12Am2 + 2H20, således en
ammoniumförening, i enlighet med mina iakttagelser. Denna formel
uppfattades först såsom
(FeS2
3Fe(NOUFeS2 Fe2(NO)6JFeS
{FeS2 + 2H20, senare såsom Fe2(NO)6|FeS +2H20.
Fe2(NO)6(Am2S Um2S
Man skulle väntat, att frågan härmed var afgjord, men så blef
ingalunda fallet. Wurtz sammanfattar i sin Dictionnaire de Chimie 1880
resultaterna, som vunnits af dessa 5 forskare: Roussin, Porzczinsky,
Rosenberg, Demel och Pawel, sammanställer dem och kommer till
följande slutsats: »Vid sådana divergenser, särskildt i förhållandet mellan
järnet och svaflet, kan man svårligen undgå den uppfattningen, att dessa
formler äro uttryck för helt olika föreningar, ehuru framställda
under analoga förhållanden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
