Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som därefter i andra stadiet löser sig i öfverskottet af NaII under
bildande af NaI och färglösa biprodukter.
Genom detta direkta uppbyggande kan inre lagringen af Roussin’s
salter med stor sannolikhet afgöras. Roussin’s antagande af full analogi
med nitroprussidföreningarne visar sig ohållbart; släktskap finnes utan
tvifvel, men ej analogi. — För de röda salterna sammanfaller formeln
med Michaelis’ hypotetiska, hvilken således nu först erhållit det afgörande
exprimentella beviset. För de svarta visar den sig däremot mycket
afvikande från Michaelis’ hypotes, men gifver genom
dels den partiella växlingen af järnets atomvärde från 4 till 3,
dels ökande af antalet NO-grupper i förhållande till Na,
dels slutligen själfva den inre, symmetriska anordningen af den
komplexa anionens 21 atomer skäl för stabiliteten och därmed för den lätta
öfvergången från läget i det röda saltet med endast 4-värdigt Fe och en
motsvarighet af endast 4NO mot 2Na, till det svarta NaI, som erbjuder
7NO mot 1Na. Svarta saltet är sålunda likaledes ett svafvelsalt, med
en komplex anion af mindre vanlig anordning.
Tiden medgifver ej att fortgå längre med tillämpningen af den nu
på syntetisk väg funna grundåskådningen på de talrika specialfallen,
»bryggorna» mellan Grupp I och Grupp II; endast början af vägen in
på ett stort, hittills föga utredt område har jag i afton hunnit visa. —
Månne icke dessa märkvärdiga komplexa anioner af 12 atomer, af 21
atomer, jämförda med ferrocyanföreningarnes, ferricyanföreningarnes och
i synnerhet nitroprussidföreningarnes anioner, skola kunna lämna ett
viktigt bidrag till frågan om den oorganiska komplexbindningen i
allmänhet? Och kanske den Wernerska uppfattningen här får en
tillämpning och belysning?
Det 50-åriga problemet börjar ändtligen ljusna; den kemiska
vetenskapen skall icke längre behöfva stå nästan svarslös inför frågan om
Roussin’s salter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
