Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svagare och i motsatt riktning mot β-strålarna, hvilket senare anger, att
de äro positivt laddade. Han har äfven påvisat α-strålarnas dispersion.
Genom mätning af deviationens storlek ådagalade han, att α-partikelns
hastighet för olika ämnen växlar från 1/20 till 1/13 af ljusets, hvaremot
förhållandet mellan dess elektriska laddning och massa e/m är detsamma
för alla radioaktiva ämnen. Då vidare värdet af e/m för α-strålarna
befunnits vara ungefär hälften så stort som för en väteion, följer häraf, under
förutsättning af den elektriska laddningens odelbarhet, att α-partikeln
och väteatomen äro af samma storleksordning. Den härigenom bestyrkta
uppfattningen af α-strålarnas materiella natur har varit i hög grad
betydelsefull för tolkningen af de radioaktiva processerna.
R:s undersökningar öfver strålningsfenomenen hos de radioaktiva
ämnena hafva fortsatts och kompletterats ända in till senaste tid. De
hafva f. ö. icke varit inskränkta uteslutande till α-strålarna utan jämväl
omfattat öfriga strålningstyper. Här må endast erinras om hans upptäckt,
att både uran och thorium utsända γ-strålar till en mängd, som
approximativt är proportionell mot ämnenas aktivitet, och hans i förening med
Barnes gjorda iakttagelse, att γ-strålarnas värmeeffekt, i motsats till hvad
Paschen trott sig finna, endast representerar en ringa bråkdel af radiums
totala värmeemission (1904).
Föga mer än ett år hade förflutit efter påvisandet af thoriums
aktivitet, då R. genom vissa iakttagelser öfver den af thoriumföreningar
framkallade ioniseringen af luft leddes till upptäckten af de radioaktiva
emanationerna. Redan Owens hade 1899 trott sig märka en
oregelbundenhet i den ioniserande verkan af thoriumoxidens strålar vid närvaro af
luftströmmar. R. fann samma år, att dessa fenomen voro att tillskrifva
en oafbruten utstrålning af radioaktiva partiklar från thorjorden. Dessa
partiklar skilja sig från α- och β-partiklarna, därigenom att de i stället
för att som dessa utslungas med en ofantlig hastighet diffundera relativt
långsamt på samma sätt som molekylerna af en gas. Öfver hufvud
taget förhåller sig denna »emanation» som en gas af hög molekylarvikt.
Emanationen utsänder α-strålar, är således själf radioaktiv, men förlorar
hastigt sin radioaktivitet. Såsom Rutherford och Soddy sedermera (1902)
visat, röner den intet inflytande ens af de högsta temperaturgrader och
kan härigenom såväl som genom sin fullständiga indifferentism gent emot
de starkaste kemiska agentier sägas likna de af Ramsay upptäckta
elementära gaserna af argonfamiljen.
På upptäckten af thoriumemanationen, som bekräftades af Dorn,
följde snart påvisandet af liknande emanationer från radium (Dorn 1900)
och från aktinium (Debierne 1903). Äfven dessa emanationer utsända
strålar men skilja sig från thoriumemanationen genom den olika hastighet,
hvarmed deras radioaktivitet aftar.
Medan Curie m. fl. uppfattade emanationen som ett slags
magasinerbar energi, förfäktade Rutherford dess materiella natur, som leddes
i bevis, när det lyckades honom och Soddy att genom mycket stark
afkylning med tillhjälp af flytande luft kondensera såväl thorium- som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
