Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(radioactivité provoquée) står i närmaste samband med emanationen och
utgöres af positivt laddade partiklar eller en s. k. »aktiv fällning», som
af emanationen afsattes på kropparnas ytor, visserligen i så ringa mängd,
att den icke kunnat upptäckas med ögat eller påvisas med vågen, men
hvars materiella natur dock tydligt framgår däraf, att den låter aflägsna
sig såväl på mekanisk väg genom gnidning som på kemisk väg genom
lösning i vissa mineralsyror, medan den däremot i andra är så godt som
olöslig. R. har ytterligare visat, att denna substans i regel icke är
enhetlig utan utgör en blandning af två eller flera nya
omvandlingsprodukter af de radioaktiva elementen.
Äfven den hastighet, hvarmed den aktiva fällningens radioaktivitet
ändras, har enligt af R. utarbetade metoder underkastats noggranna
mätningar. På detta sätt har man med elektroskopets hjälp i ett flertal fall
lyckats utreda och följa det ofta nog invecklade förloppet vid de
radioaktiva omvandlingarna. Betydelsen häraf är så mycket större, som dessa
omvandlingar äro af en storleksordning, fullkomligt afvikande från de
vanliga kemiska processerna och på grund häraf oåtkomliga för de vid
kemisk forskning hittills brukliga hjälpmedlen.
I regel förlorar den aktiva fällningen tämligen hastigt sin
radioaktivitet; i fråga om radium inom loppet af en dag. Härvid kvarstannar
emellertid, såsom m:me Curie först iakttog (1903), en ringa återstod af
aktivitet, som endast långsamt ändrar sig. Äfven denna s. k.
»restaktivitet» har R. gjort till föremål för ett noggrant studium, som ledt
till upptäckten af ytterligare tre omvandlingsprodukter af radium, af hvilka
en befunnits identisk med det af m:me Curie tidigare upptäckta polonium
(Marckwalds radiotellur). Riktigheten af denna iakttagelse har under de
senaste åren vunnit en flerfaldig bekräftelse genom undersökningar af
olika forskare, såsom Meyer och v. Schweidler, Marckwald, Greinacher
m. fl. Starka skäl finnas äfven, som tala för att samtliga de tre
sistnämnda omvandlingsprodukterna af radium ingå som beståndsdelar i
det s. k. radiobly, som af K. A. Hofmann och Strauss isolerats ur
pechblende.
Såsom redan framgår af förestående öfversikt, hade på
radioaktivitetslärans område inom loppet af några få år hopat sig ett stort antal
öfverraskande iakttagelser, hvilka delvis föreföllo oförenliga med
vetenskapens hittills gällande grundläror. Det skenbart outtömliga förråd af energi,
som ger sig tillkänna vid den oafbrutna utstrålningen från de radioaktiva
elementen, utan att som motvikt därtill någon som helst energitillförsel
utifrån kunnat påvisas, måste ur fysisk synpunkt förefalla lika gåtfullt,
som samma elements omvandlingar till nya, likaledes elementära ämnen
med helt och hållet afvikande egenskaper måste synas stridande mot
kemiens uppfattning af grundämnenas oföränderlighet.
Behofvet att erhålla en antaglig lösning af dessa motsägelser och på
samma gång en ledande enhetlig synpunkt, under hvilken det
mångskiftande observationsmaterialet kunde inordnas och bringas i systematiskt
sammanhang, föranledde R. att i förening med Soddy uppställa sin
disintegrationsteori (1902—03).
R. har härvid utgått från den tidigare af flera framstående fysiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
