Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket yngre än den bekante Boyle (1626—1691), hvilken aldrig
omnämner Mayow, fastän han bevisligen kände till hans arbeten. Det
ser ut som om han ej förstått hvad Mayow menade med sin spiritus
nitro-aereus, hvilken Boyle uppfattar som en i luften utbredd flyktig
salpeter eller någon annan obekant kropp af jordiskt eller underjordiskt
ursprung. En dylik salpeter vore nämligen icke säkert bevisad genom
något försök. Boyle som själf sysslade med att utröna luftens
sammansättning blef, enligt Eamsay’s mening, förargad öfver att en så ung man
som Mayow inträngde på hans forskningsområde. Huru det nu var, så
blef Mayow bortglömd och 100 år efter hans afhandling om eldsluften
upptäckte Priestley deflogisticerad luft 1774, hvilken var precis detsamma
och man kan nästan säga, att snart efter syrets upptäckt blef också
Mayow återupptäckt, hvilket skedde på samma gång som Schéele’s skrift
om syret Öfversattes till engelska år 1780, jämt 100 år efter Mayow’s
död. Öfversättaren J. H. Forster frågar sig här, om ej spiritus
nitro-aereus tagit realitet i den deflogisticerade luften. Det dröjde, trots
Fors-ter’s upptäckt, ännu 10 år, innan den lärda världen fått klart för sig
hvad Mayow gjort, men sedan gick det hastigt med erkännandet, och
han kallas i början af 1800-talet för kemisternas Kepler eller Newton.
Man kan nu tycka, att Lavoisier orn han känt till Mayoiv, som
var 100 år fore honom, borde hafva fått goda idéer från denne, men
med Lavoisier var det eget förhållande nämligen, att han, ehuru väl
bevandrad i den äldre litteraturen, med flit förbigår inånga af de äldre
af-handlingarna, hvilka omöjligen kunde vara honom obekanta, såvidt de
nämligen kunde förringa hans egen uppfinnareära. Sannolikt har han
haft kännedom om Mayoiv’s arbeten och efter 1780, då Mayow blifvit
framdragen ur glömskan, kunde han ej undgå att taga reda på den jå,
man uppställde t. o. m. Mayow såsom en medtäflare om Lavoisiers
upptäckt, och hvad hände då? Jo, han bad en vän i London skaffa sig
Mayows arbeten, men vännen vände sig till alla bokhandlare i London och
kunde ej få tag i ett enda, hvilket är så mycket märkvärdigare som
nämnda arbeten funnos upptagna i Royal society’s dåvarande katalog
och äfven eljest ej hörde till sällsyntheterna.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
