Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
D:r Norblad hade den uppfattningen, att man hittills ej haft mycken
glädje af uppgifter i litteraturen om lervarors sammansättning, hvarje
fabrik hade nämligen själf utexperimenterat de blandningsförhållanden»
som bäst passade för dess ändamål; mikroskopiska undersökningar öfver
porslin med olika sammansättning och framställdt vid olika temperaturer
hade dock både sitt teoretiska intresse och sin praktiska nytta, då man
därigenom möjligen kunde få förklaring på många gåtfulla förhållanden
vid porslinets bränning och produktens därpå beroende beskaffenhet,
Några föregångare till Lavoisier.
Ref. af Å. G. E.
(Forts. fr. XXIII, 39.)
Jean Eey ( —1695).
Fransk läkare, född i Dordogne i slutet af 1500-talet, sysselsatte sig
med förbrännings- och forkalkningsprocessen och utgaf 1630 en skrift,,
hvari han redogjorde för metallernas viktförökning vid förkalkningen.
Sedan han genom åtskilliga spekulationer bevisat, att luften liksom allt
annat har tyngd, säger han, att viktökningen kommer från luften, sorn
genom intensiv och länge fortsatt inverkan af ugnshetta förtätas samt
göres tyngre och vidhäftande; denna luft blandar sig med metallkalken
och häftar vid dess minsta smådelar; liksom sanden blir tyngre, när
man utrör den med vatten, hvarvid en intim blandning uppstår, så är
också förloppet vid förkalkningen att uppfatta.
Piey har alltså före Toricelli och Otto von Guericke insett, att
luften har tyngd, han har visserligen ej genom experiment kommit till den
slutsatsen, men han säger själf, att vågen ej går upp mot förnuftsslut;
tron, att luften ej har någon vikt, beror just därpå, att vägningen
vanligen sker i luften och intet element visar någon vikt i sitt eget medium.
Redan detta, att han alldeles bestämdt tillägger luften tyngd, visar, att
han var långt före sin tid och likaså att han förstår, att metallernas
för-kalkning beror på luften, ehuru han ej kunde nöjaktigt förklara, huru
detta gick till.
Såsom det hände med Mayow och Lomonossotv gick det äfven Iley>
nämligen att han snart råkade i fullkomlig glömska. Först omkring
130 år efter hans död riktade Pierre Sayen åter uppmärksamheten på
honom, och i senare tid hafva flera författare sökt åt denne skarpsinnige
tänkare häfda den plats i kemiens historia, som med rätta tillkommer
honom.
En fråga kan nu vara, om Lavoisier har känt till denne sin
föregångare. Sedan genom Bayens åtgörande Eey åter blifvit känd och hans
arbete 1777 blifvit nytryckt, är det alldeles gifvet, att Lavoisier måste
ha tagit reda på hans skrift, hvilket också bekräftas af hans egen utsago>
men såsom vanligt finner man Hey’s namn ej omnämndt i något af hans
verk utom ett, som i ofullbordadt skick utgafs efter hans död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
