Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
detta område, Adalbert Zoellner, kraftigt behofvet af systematiska,
vetenskapliga undersökningar beträffande porslinets natur. Enligt honom hafva
ända in i senaste tid meningarna om porslinets natur varit mycket
delade, i det att många fackmän allt fortfarande efter Srongniart1 ansett, att
porslinet endast utgjorde en blandning af kaustiserad lera, suspenderad i
fältspatglaset, medan en nyare riktning inom porslinsforskningen anser,
att fältspaten under det smältflytande tillståndet löst upp lersubstans
och kvarts och utskilt svårlösliga silikater i kristalliserad form. Den
osäkerhet rörande porslinets konstitution, som sålunda bland fackmännen
ännu är rådande, leder enligt Zoellner till talrika misstag och oriktiga
uppfattningar.
För att vinna en mer exakt och ingående kännedom om porslinets
båda struktuella hufvudkomponenter, dess glasbasis och den svamp- eller
skelettliknande mineralsubstans, som är suspenderad i denna (»der
Ge-riistbildende krystallinische Anteil»), har Zoellner utfört en serie dels
syntetiska dels analytiska undersökningar med porslinsblandningar af
olika sammansättning. Dessa brändes i porslinsugn och underkastades
därefter mikroskopisk och kemisk undersökning. Försöken gjordes
under så noga anpassning till teknikens anordningar som möjligt.
l:sta serien af syntetiska försök afsåg att utröna den smältande
kalifältspaten inflytande på ren lerjord (A1203), och resultatet blef, att
fältspatsubstansen vid porslinsugns värm e förmår att lösa 2,5—3,5% A1203
motsvarande molekylarformlerna K20.Al203.6Si02 + 0,15 å 0,2OA1203.2
Upp till den gräns, som angifves af denna formel, erhöllos klara glas
såsom resultat af försöken, men om en större halt af lerjord tillsattes
smältan, blef denna emaljartad med ett kornigt brott.
2:dra försöksserien omfattade blandningar af kalifältspat och kaolin.
Mättningsgränsen visade sig ligga vid en halt af 13 å 14 % kaolin,
motsvarande formeln K2O.Al203.6SiO2 + 0,3(Al203.2Si02). Ökades kaolinhalten,
fingo produkterna porslinsartad karaktär, och vid mikroskopisk
undersökning visade de sig innehålla ytterst små kristaller, till att börja med
i enstaka grupper, omgifna af glas, men vid högre kaolintillsättningar
såsom ett gallerverk af fina nålar utfyllande detta. Vid fältspat-lerj
ords-blandningarna hade däremot ej alls några utskiljningar kunnat iakttagas i
glaset utan endast olösta lerjordspartiklar.
3:dje försöJcsserien utgjordes af blandningar af kalifältspat och kvarts.
Det visade sig, att smältflytande fältspat kan lösa 64—70 % kvarts,
motsvarande formeln K2O. Al208.6SiO2 + 6 å 6,sSi02. Tillsättes mera kvarts,
förblir denna, såsom något anfrätta korn, olöst uti glasmassan.
4:e försöksserien. Blandningskomponenterna utgjordes här af
kalifältspat, kvarts och lerjord (A1203). Mättningsgränsen befanns ligga vid
K2O.Al203.6Si02 + 0,15 A12O3 + 6Si02.
5:e försöJcsserien utgjordes af kalifältspat, kvarts och kaolin. Det
befanns, att vid närvaro af kvarts kaolinets löslighet i glasmassan snarare
1 Traité des arts céramiques ou des poteries. Paris 1844.
2 Zoellner sammanskrifver dessa formler sålunda: K20.1,iö—l,2oAl2Og.6SiO?
och K20.1,3Al203.6,6Si02. Att märka är dessutom, att äfven en del natron ingår i
fältspaten, ersättande kali. Fältspatens formel kan därför skrifvas (K,Na)2O.Al203.6Si02.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
