Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
lämpliga att användas för limning af papper och papp, där ej deras
mörka färg lägger hinder i vägen. Undersökningarna härom pågå. Önskar
man ur de nutschfiltrerade humusämnena med 65 å 70 % vattenhalt
bortskaffa vattnet, kan det lätt ske därigenom, att massan surgöres t. ex.
med saltsyra eller svafvelsyra med därpå följande uppvärmning till 95°
å 100° C. De afskiljas därvid såsom en brun grusliknande substans,
som efter centrifugering innehåller cirka 20 % vatten. Ur humusämnena
kan medelst alkohol utextraheras cirka 1/3 af deras vikt i form af ett
hartsliknande ämne, hvilket utan sönderdelning smälter vid omkring
200° C. Vid torrdestillation gifva humusämnena stora mängder gaser
af högt bränslevärde, små mängder träsprit, fenoler, kresoler, kolväten
ammoniak samt en mycket porös koks, som kan erhållas så godt som
askfri, orn humusämnena efter surgöringen tvättas väl. Denna koks har
hög hållfasthet samt är specifikt tyngre än träkol men förbrinner det
oaktadt nära dubbelt så hastigt som dessa. Humusämnena innehålla
enligt analys 0,5 % N.
Med humussyror förstås sådana organiska syror i svartluten, hvilkas
natriumsalter äro lättlösliga i vatten och hvilka icke utfällas vid tillsats
af koksalt eller sönderdelas af kolsyra. Däremot fällas de ur lösningen
af sina natriumsalter vid tillsats af starka mineralsyror såsom saltsyra
och svafvelsyra. Deras kalk- och bariumsalter äro i vatten olösliga. I
öfrigt synas de stå humusämnena mycket nära och härleda sig synbarligen
från samma substans i veden. Den sammanlagda mängden humusämnen
och humussyror är nämligen mycket konstant; däremot äro deras
mängder sinsemellan mycket varierande, beroende på den använda koklutens
styrka, temperatur vid kokningen samt koktid. Variationen är så stor,
att exempelvis mängden humusämnen växlar mellan 1/3 till 2/3 af den
sammanlagda mängden.
De vattenlösliga humussyrorna hafva påvisats genom att med
blyacetat fälla en svartlut, som genom behandling med kolsyra och
kalci-umacetat befriats från humusämnen och humussyror. Därvid erhållas
de såsom vattenolösligt blysalt, hvilket emellertid kan lösas i mycket
utspädd ättiksyra. Utfälles ur en sådan lösning blyet med svafvelväte
och frånskiljes svafvelblyet, erhåller man en vattenlösning, som vid
afdunstning till torrhet såsom återstod ger en beckliknande substans, som
icke längre är löslig i vatten eller mycket utspädd ättiksyra.
Mängden ättiksyra och myrsyra i luten har bestämts på följande
sätt. En mindre mängd lut, vanligen 10 cc., har försatts med något
mera än den beräknade mängden fosforsyra och vatten i en vanlig
frak-tionerkolf med uppåtböjdt afloppsrör för hindrande af stänk i destillatet.
Sedan har destillerats till torrhet medelst uppvärmning på oljebad af
150° C. temp. Efter vattentillsats med därpå följande afdestillering till
torrhet, upprepadt tvänne gånger, har mängden ättika och myrsyra i
destillatet bestärnts genom direkt titrering med l/10 % natronlut och
fenolftalein på en afmätt mängd destillat. Vid beräkningen har
korrektion gjorts för eventuellt öfverdestillerad saltsyra, bestämd genom titrering
med sifvernitrat och kaliumkromat. För att bestämma mängderna
ättiksyra och myrsyra sinsemellan har ett mindre prof af destillatet försatts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
