Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Dessa beståndsdelar måste sockerbetan, liksom alla växter, upptaga
ur marken och har således en genom markens halt på dessa ämnen
begränsad tillgång.
Nu är det bekant, att alla växter kunna uppnå ett maximum af
sin utveckling endast om vissa substanser, som äro nödvändiga för deras
utveckling, finnas i tillräckliga mängder i marken. Man förbättrar
därför jordens sammansättning genom tillsats af vissa kvantiteter af de
substanser, som saknas i jorden, och den riktiga användningen af den
kemiska gödningen lämnar, som bekant, i hög grad ökade skördar.
Det händer sällan, att man såsom gödningsämne använder andra
substanser än sådana, hvilka innehålla kväfve, fosforsyra och kalium.
Man vet visserligen, att marken innehåller en hel del andra substanser,
hvilka äro nyttiga för utvecklingen af sockerbetan. På sin höjd inför
man ibland kalk eller gips, sällan magnesium. Och detta sker enligt
Bertrand mera för att inverka på jordens fysiska beskaffenhet än från kemisk
synpunkt. Emellertid kan man fråga, om man har skäl till att begränsa
gödningen till de här uppräknade substanserna, eller om man icke
fastmer skulle försöka att utröna, hvilken verkan införandet af de öfriga
elementen gör, hvilka ingå i sockerbetans sammansättning.
Man ser vid slutet af tabellen under »olika ämnen» siffran 0,04.
Hvilka äro nu de ämnen, som ingå i denna rest?
Man finner där järnoxid och manganoxid. Manganoxid
öfverskrider emellertid icke en eller två tiondedels milligram pr 100 gram lefvande
material. Äfven borsyra förekommer enligt en intressant undersökning,
som Agulhon har utfört i Bertrands laboratorium. Aluminium finnes,
vidare zink, slutligen rubidium och till och med caesium.
Äro nu dessa ämnen nödvändiga för växtens utveckling? Eller
förekomma de endast där som tillfälliga beståndsdelar, på grund däraf att
de finnas i marken och upptagas genom en osmos genom rötterna?
Skulle man fästa sig vid de nämnda substansernas mängder, så
skulle det vara svårt att tillskrifva dem en större betydelse för
utvecklingen. Emellertid känna vi talrika fall, där små spår af substanser,
organiska eller oorganiska, påskynda kemiska reaktioner och där
isynnerhet fysiologiskt viktiga processer få den för organismen lämpliga
hastigheten genom medverkan dels af organiska ämnen, enzymer, dels genorn
rent oorganiska salter. I båda fallen föreligger samma slags
hastighetsändring, som vi kalla för katalys.
Ett sådant katalytiskt verkande ämne är mangan. Alla växter
upptaga sorn bekant syre ur atmosfären eller ur vattnet, hvilket de
öfverföra i vissa organiska beståndsdelar. Dessa oxideras mer eller mindre
eller öfverföras helt och hållet till kolsyra som lämnar växten. Genom
oxidationen producerar växtcellen icke endast kolsyra, och ger därmed
upphof till värmeutveckling, utan den bildar också många viktiga
beståndsdelar, isynnerhet de organiska syrorna.
Vid dessa biologiska oxidationer öfverföres syret icke till den
organiska materien. Fritt syre är icke tillräckligt aktivt for att reagera
vid vanlig temperatur. Det kräfves för oxidationen en substans, som
öfverför syret i ett tillstånd af större reaktionsförmåga: sådana substanser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
