Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
44—45 gm. natronhydrat, hvarefter kolfven genast fylles till märket
med urkokt destilleradt vatten eller, om stor noggrannhet åsyftas, med
vatten, som redestillerats öfver baryfc. Man håller noga reda på, huru
mycket man tar bort i och för titerställningen, så att man alltid känner
till, huru stor mängd, man har kvar i kolfven. Sedan man med
oxalsyra eller säkert känd normalsyra lärt känna lutens titer, tar man med
en pipett bort ytterligare så mycket så att den kvantitet som återstår
i kolfven innehåller gramekvivalenten (40,06) NaOH. Man späder nu till
märket med urkokt eller redestilleradt vatten och har sin normallösning
färdig.
Arbetar man tillräckligt snabbt och säkert, så erhåller man på detta
sätt en lut, som håller barytprofvet vid koktemperatur.1
Pröfning af normallösningar.
Af redogörelsen för barytprofvets känslighet framgår tydligt att man
ej behöfver ställa strängare anspråk på en normallösning, än att 15 cm’6
af lösningen, försatta med 20 droppar barytvatten ej få ge fällning inom
2 minuter. Man utför profvet så, att man låter 20 droppar barytvatten
tilldroppa från filtret. Erhålles ingen fällning, har man mindre än 0,001 %
soda i luten. Erhåller man en obetydlig fällning, så torde lösningen för
de flesta fall dock vara brukbar. Emellertid kan man snabbt och lätt
kvantitativt bestämma sodamängden på följande sätt, som är en
modifikation af C. Vinklers bestämningsmetod af soda och natronhydrat vid
sidan af hvarandra. Som bekant går V:s metod ut på att först bestämma
totalmängden alkali och därefter, sedan sodan bortskaffats medels
klor-barium, bestämma mängden natronhydrat. Skillnaden mellan båda
bestämningarna, .omräknad på rätta ekvivalentvikten, anger mängden soda.
Utbyter man klorbarium mot barythydratlösning af känd styrka, så
kan man snabbt bestämma C02-halten i en normallösning på följande
sätt: Man blandar 10 cm3 exempelvis 1/10 normallut med så mycket af
barytlösning, som äfvenledes motsvarar 10 cm8 n/10 lösning. Man
tillsätter 25 cm3 n/10 syra, uppkokar, afkyler, tillsätter fenolftalein och
kontrollerar genom återtitrering de sammanblandade låtarnas värde.
Därefter upprepar man försöket på så sätt, att efter sammanblandningen af
den lut, som skall undersökas ined barytlösningen, tillsättes icke syra i
öfverskott, utan man titrerar direkt tills affårgning skett. Skillnaden
mellan de båda titreringarna anger den mängd n/10 syra som i första
försöket åtgått till sodans neutralisation.
Tillförlitligheten af denna metod framgår af följande försök:
9 cm3 n/10 natronlut blandades med l cm3 n/10 sodalösning och den
mängd (=3,2 cm3) af en barytlösning, som motsvarade 10 cm3 n/10
lösning. Efter uppkokning med 25 cm3 n/10 saltsyra och afkylning,
åter-titrerades med n/10 lut (absolut kolsyrefri) hvaraf återgingo 5 em3. Bland-
1 Då barytprofvet anställes vid koktemperatur, bildas ofvanför vätskan på
profrörets vägg ett obetydligt kristalliniskt beslag, vid hvilket man ej fäster sig.
Endast den i lösningen uppkommande fällningen anger lutens kolsyrehalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
