Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
med annan industri. Spinnerierna stå ungefär lika, sockerraffinaderiema
hafva förlorat i plats, ett godt tecken af samma skäl som för mejerierna,
pappersbruk och pappfabriker hafva gått framåt.
Tackjärnstillverkningen har visserligen stigit betydligt, från 299,000
ton år 1871 och 532,000 ton 1896 till 604,000 ton år 1910 och 634,000
ton 1911. Men dessa 299,000 ton år 1871 utgjorde 2,3 % af
världsproduktionen det året, 1878 års produktion var 1,4- X> men 1910 års endast
0,9 % och ytterligare procentminskning har sannolikt inträdt med åren
1911 och 1912. I början af 1800-talet var vår tackjärnstillverkning c:a
10 X af världens och på 1600-talet, om jag ej misstager mig, absolut
större än något annat lands. Sista åren hafva visserligen elektriska
masugnar anlagts, där träkolsåtgången pr ton järn kunnat nedsättas till
ungefär en tredjedel mot i vanliga masugnar. Äfven om denna metod
visar sig praktisk och om alla masugnar inrättas därför med samma
totala träkolsfor brukning som nu, skulle tackjärnsmängden tredubblas,
men detta vore ändock icke mera än högst 2,7 X af världsproduktionen.
Tiden medgifver icke några utläggningar om detta faktum i världens
malmrikaste land, det skylles på vår stenkolsbrist, men felet torde ligga
på annat håll.
Tack vare norrbottensbrytningen af järnmalm har grufdriften ökats,
så att dess rangplats nu är n:o 14 mot n:o 21. Råsocker bruk,
malt-dryckesfabriker, sprit- och tobaksfabriker hafva krupit nedåt i
rangskalan, allt goda tecken af förut anförda skäl. Skofabrikerna hafva på
handtverkets bekostnad ryckt upp från n:o 30 till 17; sedan är
förändringen i plats icke så påfallande rned undantag för margarinfabrikerna.
Den industriella bördigheten, om så får sägas, i de olika länen har
sedan år 1897 väsentligt förändrats. Då hade endast Malmöhus län och
Stockholms stad en större tillverkning än 300 kr. pr person och år. År
1910 hade detta tillverkningsbelopp uppnåtts af 13 län. De 11, som
det året icke hunnit dit, vore Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar, Gottlands, Blekinge, Hallands, Skaraborgs, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens, af hvilka Södermanlands, Jönköpings, Blekinge,
Hallands och Norrbottens hade 200—300 kronor och af resten endast
ett, Jämtlands, under 100 kr., medan år 1897 Södermanlands,
Jönköpings, Blekinge, Älfsborgs, Värmlands, Västerbottens och Norrbottens
kommo öfver 100 kr., men Kronobergs, Kalmar, Gottlands, Hallands,
Skaraborgs och Jämtlands län alla hade under’ 100 kr. till verknings värda
pr person och år.
Studiet af bördigheten ur jordbrukssynpunkt ger öfverraskande
resultat. Endast i korthet må omnämnas, att Malmöhus län kanske är
bördigast i riket, såsom allmänt antages, men om man jämför
afkastningen af hektar där och i de bästa af de nordligare länen, Gäfleborgs,
finner man att under femårsperioden 1906 —1910 i Malmöhus län
skördades af höst- och vårsäd 66,7 hektoliter och af potatis 170 hektoliter,
i Gäfleborgs län resp. 63,2 och 174 hektoliter, således 3,5 hl. säd mindre,
men 4 hl. mera potatis pr hektar. Härtill bör bemärkas, att i
Malmöhus län är afdrag gjordt för den areal, där säden skördades som
grönfoder, men icke i Gäfleborgs län, där antagligen, såsom i de nordliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
