Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
pulver af amerikanskt kolofonium under sommarmånaderna för solljusets
inflytande. Försöket lyckades långt öfver förväntan väl, ty det ökade
därvid närmare 9 procent i vikt, och vid analys däraf visade det sig
hafva upptagit en mol. syre på en mol. kolofonsyra, alltså i full
öfverensstämmelse med Englers autoxidationsteori. Man har sålunda ett
mycket enkelt medel att framställa dessa oxiderade hartssyror fria från
oförändrade hartssyror.
Enligt Englers teori bör som nämndt i första hand bildas peroxider.
Med sitt dimetylparafenylendiaminpapper har, såsom redan anfördt,
Wurster äfven påvisat peroxidreaktion i papperets harts. Emellertid har
man alldeles saknat medel att kvantitativt följa detta förlopp, tills jag fann
att merkaptaner äro under lämpliga betingelser ett generellt reagens på
peroxider. Af flera anledningar är dock endast cymolsulfhydrat fullt
lämpligt, och har jag med dess tillhjälp förut något mera ingående
fullföljt dessa saker vid terpentinoljan.*
Förhållandena hafva nu visat sig, som man ock kunde vänta, fullt
analoga vid kolofoniet. Detta adderar primärt syre under bildningen af
en aktiv peroxid, hvilken kropp efterhand omlagras till en inaktiv
dioxid C20H30O4, och denna procedur fortgår, tills kolofoniet fullständigt
har upptagit l mol. syre på l mol. kolofonsyre, hvilket till och med i
pulverform fortgår med oväntad skyndsamhet.
Denna kropp eller blandning af kroppar, som jag tillvidare vill
benämna dioxidkolofonsyra är särskildt i lösning något gulare till
färgen än ursprungsprodukten, kan ej erhållas kristalliserad, löses lätt i
samma lösningsmedel som kolofonium, dock vida svårare i
petroleum-eter än kolofonium. Den kan icke acetyleras, ger ej additionsprodukter
med fenylhydrazin, har i det närmaste samma syretal och molekularvikt
som kolofoniet. Då modersubstansen vred polarisationsplanet åt vänster, är
den oxiderade syran svagt höger vridande. Så vidt jag hittills
iakttagit, ger den endast amorfa salter. Den af mig undersökta substansen
visade 0,98 mgm. aktivt syre (aktivt syre = O) på l gram substans.
Räknadt på peroxidsyra gör detta cirka 4,1 % peroxidkolofonsyra.
I direkt solljus fortskrider denna oxidation med betydande hastighet,
vida långsammare i diffust ljus. I fullkomligt mörker försiggår
densamma åtminstone så långsamt, att jag hittills ej kunnat säkert
iakttaga densamma.
För att nu få reda på beskaffenheten af kolofoniet i själfva papperet,
tog jag till försöket nyligen inköpt helhvitt hartslimmadt papper af
utmärkt kvalitet, fullkomligt limfast och af sådan fysikalisk beskaffenhet,
att man kunde antaga såsom sannolikt, att det ej försämrats efter själfva
tillverkningen. Hartset’ extraherades med kloroform och, sedan denna
blifvit i det närmaste afdestillrad, försattes återstoden med petroleumeter,
som utfällde nästan alltsammans såsom ett fullkomligt hvitt amorft pulver.
Vid förbränning lämnar detta såsom återstod 7,02 % aluminiumoxid,
utvisande att cirka 47 % af hartssyran däri var bunden vid lerjord,
alltså vida mer än man i allmänhet antager. Vid utförd ele men taran a-
* Denna tidskrift 1911 s. 99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
