- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjugufemte årgången. 1913 /
54

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

Rinmans grönt, koboltgrönt, zink-grönt eller grön zinnober
förekommer första gången omnämndt i litteraturen, då upptäckaren däraf Sven
Rinman redogör för detsamma i K. Sv. Vet. Akad. Handl. 1780. Han
framställde substansen genom fällning med alkalikarbonat af en lösning
af ett zinksalt och ett koboltsalt t. ex. sulfat och därpå följande
glödgning af fällningen. Härvid iakttog han, att en grön kropp bildades.
Han anbefaller den till användning som målarfärg dels på grund af dess
vackert gröna färg och goda täckningsförmåga, dels på grund af dess
beständighet gent emot atmosfärilier. Det är sedan den tiden endast
teknici, på ett undantag när, som sysslat med Rinmansgront, och äfven
från detta håll föreligga mycket sparsamma meddelanden. Dessa
innehålla endast antydningar om lämpliga metoder för att få en vacker grön
nyans och möjligen någon obestämdt uttalad förmodan om färgens
sammansättning och konstitution. Så skrifver Wagner (C. 1856, 431) efter
en tämligen lång redogörelse for substansens framställning: »Koboltgrönt
kan betraktas som en blandning af zinksyrad koboltoxidul (motsvarande
koboltoxidulaluminatet i koboltultramarin eller Thenards blått) med
zinkoxid». — Ur rent teknisk synpunkt är substansen behandlad äfven i
ett meddelande af Eisner (ref. J. B. 1870, 1125). För vissa tillsatsers
(fosfat, arsenat) inflytande på färgnyansen redogör L. Vanino i Ch. Ztg.
1911, 497. Cleve omnämner på ett ställe, att substansens
sammansättning skulle vara 12 delar ZnO på l del CoO, hvilken uppgift dock endast
torde vara afsedd att lämna en anvisning rörande en vacker färgs
åstadkommande.

På förslag af prof. D. Strömholm påbörjade iöredr. 1911 en
undersökning af nämnda kropps kemiska sammansättning och betingelserna
för dess uppkomst. De första resultaten återfinnas som förelöpande
meddelande i Ber. XXXXV, 2095. Substansen har framställts genom
glödgning af en blandning af zinkoxid och den oxidblandning — CoO och
Co3O4 — , som erhålles vid upphettning af koboltkarbonat eller oxalat.
Glödgningen har utförts i platinadegel dels med bläster (c:a 1 100° C),
dels i ugn i Rörstrand (13—1400°).

De massor, som glödgats, ha varierats dels i afseende på molekylar-

förhållandet ^–, dels i afseende på flussmängden. I en del fall har

ingen fluss användts. I de fall, där sådan förekommit, har den på få
undantag när utgjorts af kaliumklorid. De glödgade massorna ha
afkylts i C02 — atmosfär för att hindra oxidation.

Flussmedlets inverkan är tvåfaldig, i det detsamma dels befordrar
omsättningen oxiderna emellan, dels inverkar på kristallutbildningen. Vid
700 — 800 ggr. förstoring visa sig alla dessa glödgade massor vara
kristalliniska, således äfven de, där flussmedel ej användts. Vanligen äro
de en blandning af kristaller af Rinmans grönt samt af en eller båda
komponenterna (ZnO och CoO), beroende på, om flussmedel användts
eller ej.

För att utröna flussens inverkan ha framställts två likadana massor
med 3 ZnO på l CoO, som glödgats lika länge vid samma temperatur,
den ena med, den andra utan flussmedel. Vid en mikroskopisk analys

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:33:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1913/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free