Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
gång från ett fast amalgam till ett annat, jämvikt var mycket svår att
uppnå.
Med hänsyn till denna erfarenhet, att Silfret, ju längre silfverlösningen
får vara i beröring med kvicksilfret, allt fullständigare försvinner ur
lösningen, måste som synnerligen olämplig betecknas Böttgers föreskrift, att
man vid utförandet af profvet skall hälla ammoniaken, som skall utlösa
Silfret, flera gånger genom filtrum för att få en så koncentrerad lösning
som möjligt. Snarare är det då tänkbart, att man till följd af
ofullständig homogenitet hos fällningen, som kan betingas af kloridernas
olika löslighet, skulle vid ett enkelt genomhällande af ammoniaken
genom fällningen på filtrum kunna få en lösning, som vore silfverrikare,
än som motsvarade jämvikten. Detta bekräftas ock af min praktiska
erfarenhet af metodens tillämpning: Genom att låta ammoniaken en
gång löpa genom filtrum har en liten grumling tydande på silfver
kunnat erhållas, men när man för att öfvertyga sig sökt göra Utlakningen
fullständigare, har utslaget blifvit negativt.
Som slutomdöme om metoden skulle jag vilja framhålla, att den har
två väsentliga fel:
1) Den Tean icke sägas vara användbar vid i förhållande till
Qvicksilfret små mängder silfver.
2) Metoden ger i allmänhet ej någon föreställning om
storleksordningen af den förefintliga silfver m äng den. Som ett ganska märkligt utslag
af kammarvisdom torde därför följande uttalande af W. Bilz i hans
»Ausfiihrung Qualitativer Analysen», Leipzig 1913, kunna framhållas:
»Die Menge einwertigen Quecksilbers und Silbers känn unschwierig nach
der Menge der Niederschläge bewertet werden.»
Slutligen några ord om hvad man kan tänka sig sätta i stället för
denna tydligen underhaltiga metod. Närmast till hands ligger väl att
oxidera kloridblandningen, så att merkurokloriden öfvergår i lösligt
mer-kurisalt. Detta har ock föreslagits af den förut omnämnde A. TJieil (1.
c.). Han använder för ändamålet fri brom, och mot den metoden är
ju egentligen intet att invända; endast det, att brom är ett tämligen
obehagligt reagens och dessutom ej ingår i den för ett
öfningslaborato-rium för kvalitativ analys nödiga reagenssamlingen. Jag har funnit, att
man med lika fördel kan använda natriumhypoklorit — ett redan för
. andra ändamål oundgängligt reagens. Profvet tillgår då på följande sätt:
Sedan man på ett litet prof af den med hett vatten från största
delen af eventuellt förefintligt bly befriade kloridblandningen med
ammoniak öfvertygat sig om, att ehvärdigt kvicksilfver föreligger, öfvergjutes
resten af kloridblandningen — bäst i en liten kolf — med några cm3
utspädd salpetersyra. Därefter tillsätter man under omskakning
natriumhypoklorit i småportioner, så länge något af fällningen löses, eller —
som kontroll — tills ett uppslammadt, affiltreradt litet prof af fällningen
ej svärtas, om det på filtrum öfvergjutes med ammoniak. Skulle under
hypoklorittillsättningen lösningen bli alkalisk, tillsättes ytterligare något
salpetersyra, så att lösningen förblir sur. Går vid hypoklorittillsättningen
fällningen fullständigt i lösning, är silfver ej närvarande. Blir en del
olöst, så filtreras och tvättas, och fällningen utlakas med ammoniak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
