Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
de många hundra ämnen, som undersökts med afseende på sin
sterilisa-tionsförmåga, kan man urskilja trenne klasser, som visat sig äga en
specifik verkan I benzidinfärgämnen, II tiazinfärgämnen, III aromatiska
arsenikföreningar. Vid en jämsides användning af dessa gjordes en
betydelsefull upptäckt. Infekterar man ett djur — vanligen användes
råttor eller kaniner — med en lämplig bakterie samt insprutar en lösning
af ett benzidinfärgämne, så dör större delen af bakterierna, men en liten
rest blir kvar och dessa äro numer immuna mot benzidinfärgämnen.
Insprutar man nu i samma djur ett tiazinfärgämne do åter de flesta bakterierna
men en liten mot detta färgämne immun stam kvarstannar. Tillgriper
man slutligen ett arseiiikpreparat går det på samma sätt och en [-arsenik]-fast-] {+arsenik]-
fast+} bakteriestam erhållas. Detta förlopp är i full öfverensstämmelse
med Ehrlichs teori: Trypanosomernas protoplasma innehåller aktiva
grupperingar, Jcemoeeptorer. Vid behandling af en bakterie med ett
läkemedel neutraliseras eller förstöras de kemoceptorer, som äga frändskap till
detta ämne och för att ny verkan skall erhållas, måste ett nytt medel
tillgripas, hvars motsvarande kemoceptor ännu är aktiv.
Den första arsenikförening, som till större utsträckning kom till
användning i medicinen var atoxyl, hvilken i Sobert Kochs händer visadt
sig vara ett specifikt läkemedel mot sömnsjukan, och tusentals negrer i
Afrika ha atoxylen att tacka för lifvet. Koch fick till tack för sina
underkurer hederstiteln: »Den hvite medicinmannen». Men medaljen har
äfven en frånsida. Svåra biverkningar gåfvo sig ofta tillkänna, beroende
på skador i centrala närvsystemet. Bland 3—4,000 fall behandlade med
atoxyl uppträdde 40—80 fall af blindhet.
Ehrlichs uppgift blef nu den att söka framställa en förening där dessa
tråkiga biverkningar voro aflägsnade. Bland hans medhjälpare vid de
kemiska arbetena märkas Bertheim och Benda samt vid de biologiska air
Såta. Utrymmet tillåter mig ej att ingå på det intressanta resultatet
utan hänvisas därom till deras publikationer.1 Resultatet af dessa
arbeten blef som bekant preparatet 606. Hatas försök hade inskränkt sig
till djur. Det återstod nu att pröfva salvarsanet på människor. Detta
utfördes för första gången af dr Iversen i Petersburg 1909, som därmed
behandlade 58 fall af återfallsfeber. Alla blefvo med ett undantag bra.
Sedan dess ha 100,000-tals fall behandlats med salversan, och dess
verkan torde vara alltför känd, för att jag skall behöfva gå in därpå.
Klorhydratet kan ej som sådant komma till användning, emedan det
genom hydrolys verkar starkt surt, ej heller den fria basen, då den är
i vatten olöslig. Man använder sig i stället af ett dinatriumsalt, som
framställes genom salvarsanets upplösning i beräknad mängd natronlut.
Denna lösning injicerades till en början subkutant eller intrarnuskulärt.
Denna behandlingsmetod var oerhördt smärtsam, men genom att företaga
injektionerna intravenöst lärde man sig snart göra operationen
fullkomligt smärtfri.
Slutligen må nämnas några ojd om sättet för salvarsanets verkan.
1 Ehrlich-Hata: Experimentella Chemotheraphie der Spirillose, Berlin 1910,
samt uppsatser förnämligast i Zeit. f. Immunitetsforschung och Zeit. f. Cherno
therapie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
