- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjugufemte årgången. 1913 /
159

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

159

7) CHSCOO-
^^
-NCOCHg
Diacet-p amidofenol
svag giftverkan

•8) C8H6.COO-
^^
-NCOCHg
Acet-p-amidofenol-benzoat
ännu svagare giftverkan

.9) OH.C6H4.COO-

-NCOCH3
Acet-p-amidofenol salicylat Solofen
antineuralgicum: ingen cyanos

10) C6H5.CH = CH.COO-
f 1
_i
^NCOCH, /
Acet-p- amidof enol-kanelsyreester Elbon
passerar organismen osönderdelad

Den osubstituerade p-amidofenolen åstadkommer redan i små doser
häftig cyanos. Denna verkan minskas endast obetydligt genom
substitution i amidogruppen af väte mot alifatiska syreradikaler, som innehålla
fyra eller ett mindre antal kolatomer: formyl-, acetyl-, proprionyl- och
bu-tyryl-p-amidofenolerna (2—4) äro sålunda allesammans giftiga
substanser. Är substituenten däremot en förestrad kolsyrerest såsom i
p-oxife-nyluretan (5), så försvinner cyanos verkan nästan alldeles under det att
den neuralgiska verkan framträder. Denna senare stegras i än högre
grad, om ytterligare en väteatom i amidogruppen ersattes med acetyl,
hvarvid neurodin (6) erhålles.

En långt kraftigare förändring i verkningsgraden inträder, om ej blott
en väteatom i amidogryppen, utan äfven hydroxylens väteatom substitueras
såsom i diacetyl-p-amidofenolen (7) och acet-p-amidofenol-benzoat (8).
Är den i hydroxylen införda substituenten af den art att en hydrolytisk
söndersprängning ej åter kan åstadkommas inom organismen, så uteblir
alldeles p-amidofenolverkan (10). Vilkoret för verkan är tydligen att
hydroxylgruppen under passagen genom organismen skall bli fri, därföre
återfinna vi också alltid p-amidofenol i urin, om verkan inträdt.

Om substituenten själf innehåller en fri hydroxylgrupp, så
predispo-nerar denna till hydrolys, äfven i sådana fall, då motsvarande
hydroxyl-fria substans ej sönderdelas och i följd däraf är overksam. Detta
framgår af en jämförelse mellan exemplen 8 och 9. Under det att benzoatet
är ytterst svagt verksam och endast ger spår af p-amidofenol i urinen,
så ha vi efter inträde af hydroxyl i benzolkärnan en mycket different
substans i salisylatet, hvilket under namn af solofen fått stor medicinsk
användning. Efter dess passage genom organismen återfinnas i urinen
dess hydrolytiska sönderdelningsprodukter: salisylsyra och p- amidofenol.

Ersattes i p-amidofenolen hydroxylens väteatom af en alkoholradikal
(CH3 eller C2H5) så komma vi till p-anisidin och p-fenetidin, från
hvilken senare en stor serie verksamma och delvis i terapien införda
substanser härledas. Äfven dessa hafva varit föremål för ingående
farmakologiska undersökningar. Endast ett fåtal af dessa preparat kunna
såsom exempel upptagas i tabell 7.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:33:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1913/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free