Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
nämna att Hiltner under senare år gjort åtskilliga försök med samtidig
ympning af nitragin och vissa andra, från rötterna af leguminoser
renodlade bakterier, som han anser vara af stor betydelse för de verkliga
baljväxtbakteriernas rätta trefnad och utveckling. Hiltner kallar dessa
bakterier, som åtminstone i vissa fall synas utgöras af Azotobacurarterr
för »Beibakterien». De försök, som af andra forskare anställts med de
Hiltnerska bibakterierna, hafva emellertid ej gifvit synnerligen
uppmuntrande resultat.
Vi komma så till den kväfveassimilation, som försiggår i åkerjorden
genom de i densamma fritt lefvande, kväfvebindande bakterierna.
Af dessa är den bekanta Azotobacter ojämförligt den kraftigaste
kväfvebindaren och det är därför lätt förklarligt att denna bakterie, som för
öfrigt i många afseenden är en synnerligen intressant organism, blifvit
föremål för forskarnes särskilda uppmärksamhet. Stoklasa tror sig hafva
funnit att Azotobacters oskiljaktige följeslagare, Bae. radiobacter, spelar
en viktig roli vid kväfveassimilationen genom att sönderdela i jorden
förhandenvarande salpeter under frigörande af fritt kväfve, som då, »in
statu nascendi», energiskt assimileras af Azotobacter. Utom Azotobacter
förmå de i jorden fritt lefvande, anaeroba smörsyrebakterierna, som
talrikt förekomma öfverallt, enligt Wtnogradskis och H. Pringsheims
forskningar binda ganska afsevärda kväfvemängder, och denna egenskap
torde dessutom, ehuru i mindre grad, tillkomma åtskilliga andra
mikroorganismer, såsom vissa jästarter och till Fungi imperfecti hörande
svampar.
Hvad storleken af de kväfvemängder angår, som af alla dessa
organismer kunna tillföras åkerjorden direkt ur luften, alltså utan kostnad
för odlaren, så har Löhnis beräknat, på grund af olika forskares
resultat, att kväfvebindningen i jorden förhåller sig till de disponibla
kolhydraten såsom 1: 100. Om nu kväfvebindningen uppgår till ungefär
40 kg. kväfve per har och år, så erfordras härför 4,000 kg. lämplig
organisk substans. Finnes denna mängd ej tillgänglig, så blir också
kväfvebindningen i proportion mindre. Detta behof af organisk substans kan
i längden ej utfyllas af stubb och rötter, om maximum af
kväfvebindning skall kunna uppnås, utan särskild organisk substans måste tillföras,
hvilket lämpligen kan ske i form af stallgödsel.
Utan kolhydrater kunna ej de kväfvebindande bakterierna utveckla sin
verksamhet. A. Koch i Göttingen, som underkastat dessa frågor ett
ingående studium, fann att dextros, rörsocker, stärkelse och mannit vore
mycket lämpliga kolhydrat för kväfveassimilanterna. Till att börja med
uppstod alltid en skadlig inverkan på grödan, men sedermera en tydligt
gynnsam, sedan de kväfvebindande bakterierna fått tid att verka.
Emellertid skulle det ju blifva alldeles för dyrt att i praktiken tillföra
åkerjorden dessa kolhydrat, men senare arbeten af H. Pringsheim och af
Koch hafva visat att äfven cellulosa är en mycket användbar kolkälla
för kväfveassimilanterna, om blott de för cellulosans sönderdelning
nödvändiga bakterierna finnas i jorden i fråga i tillräcklig mängd.
Stallgödseln innehåller stora mängder af dylika cellulosajäsare och genom
tillförande af stallgödsel omvandlas alltså cellulosan i jorden i för kväfve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
