Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
assimilanterna för jäsbara kolhydrater. Detta är en mycket plausibel
förklaring af stallgödselns verkan, hvilken man ju för länge sedan funnit
ej tillnärmelsevis kan förklaras enbart genom inverkan af de med
gödseln tillförda näringsämnena, eller genom dess jordförbättrande
egenskaper. Detta förklarar äfven hvarför gröngödsling vid närvaro af litet
stallgödsel verkar bättre än utan. Genom stallgödseln tillföras nämligen
stora mängder af de för dessa cellulosamassors sönderdelning nödvändiga
mikroorganismerna. Vid försök med fint sönderdeladt papper i jord fann
också Koch att i frånvaro af stallgödsel papperet löste sig långsamt och
omsättningsprodukterna tillgodogjordes af denitrifikationsbakterier, så att
jorden förblef fri från salpeter och gaf dålig växtlighet. Genom tillsats
af stallgödsel däremot bortskaffades cellulosan hastigast möjligt och
kväfve-assimilanterna kunde kraftigt utveckla sig.
Denna under de senare åren förökade insikt om cellulosans stora be
tydelse för de kväfvebindande bakterierna har gjort att man sökt
utfundera särskilda metoder, hvarigenom ett ungefärligt mått på jordens
cellulosasönderdelande förmåga skulle kunna erhållas. Ju kraftigare denna
förmåga är, desto bättre bör ju äfven jorden i fråga vara ur biologisk
synpunkt. Dylika metoder, grundande sig på upplösning af ren cellulosa i form
af papper i jorden, hafva utarbetats af H. U. Christensen och af NiMewsJci.
De ammoniakbildande bakterierna äro gifvetvis af den största
betydelse för jordbruket. Ju kraftigare ammoniakbildande en viss jord är,
desto bördigare är den äfven i regel. Då ju emellertid ammoniaken är
en ganska lättflyktig förening, äfven när den förekommer bunden vid
kolsyra i form af ammoniumkarbonat (denna förening dissocieras för
öfrigt mycket lätt), så skulle man ju kunna tro, att ammoniaken ganska
lätt skulle kunna afdunsta ur jorden, åtminstone om den förefinnes i
större mängder. Lemmermann i Berlin och hans lärjungar hafva
emellertid visat att denna ammoniakförlust genom afdunstning ej är betydande.
Större blir den dock vid abnormt stor gödsling med kalk, hvarvid dock
den samtidiga ökningen af nitrifikationen och ägghvitebildningen
motväger ammoniakförlusten.
I detta sammanhang vill jag omnämna en del intressanta
undersökningar, som under de senare åren utförts rörande orsakerna till hvad
tyskarne kalla »Bodenmüdigkeit» eller på svenska jordtrötthet. Man
hade ju redan för länge sedan funnit att detta fel i många fall kunde
afhjälpas genom en partiell sterilisering af jorden, vare sig genom
upphettning eller genom behandling med vissa antiseptika, såsom toluol,
kolsvafla, karbolineum o. s. v.
I öfverensstämmelse med Hiltner och Störmer funno Russel och
Hutchinson att en dylik partiell sterilisering af jorden verkade först kraftigt
undertryckande och därefter stegrande såväl på jordens bakteriehalt i
allmänhet, som i synnerhet på dess ammoniakbildande förmåga. I
samklang med Störmer tro de sig kunna förklara detta förhållande så, att
den partiella steriliseringen dödar hufvudparten af de i jorden befintliga
protozoerna, såsom amöber, ciliater, flagellater, hvilka alla äro
bakterie-ätare. De dödade protozoerna tjäna nu i sin tur de öfverlefvande
bakterierna till näring, och dessutom hämmas nu ej längre bakterieutveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
