Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
lingen af de glupska infusorierna. Särskildt de sporbildande bakterierna,
som i regel äro kraftiga ammoniakbildare, öfverlefva med lätthet den
partiella Sterilisationen, och detta skulle vara orsaken till att den sålunda
behandlade jorden efteråt visade en betydligt ökad ammoniakproduktion.
Denna förklaring väckte gifvetvis stor uppmärksamhet och man ansåg
den på många håll vara den märkligaste upptäckt på jord bakteriologiens
område alltsedan Hellriegel och Wilfarths berömda undersökningar på
80-talet rörande baljväxternas kväfvesamlande bakterier. Tyvärr hafva
senare arbeten af Goodey och af J. G. Lipman m. fi. ej kunnat bekräfta
Russells och Hutchinsons utsago, emedan det befunnits att de
verksammaste bakterieförstörarne bland jordprotozoerna, framförallt den öfverallt
närvarande bakterieslukaren Colpoda cucullus, en ciliat, i jorden
förekommer i encysterad form och sålunda skulle vara overksam. Huru det
härvidlag förhåller sig med amöber och flagellater vet man dock ännu
ej med bestämdhet. Emellertid visa dessa undersökningar hvilken
mångfald af faktorer, man får taga hänsyn till, när det gäller att utforska
bakterielifvet i jorden och dess inflytande på växtligheten. (Forts.)
Kemisk industri och folknäring.
Af Professor A. Binz. Kef. af A. G. E.
Polknäringens problem har behandlats olika af forntiden och vår tid.
Forntidens ledande nationer lefde till stor del under ett
utsugningssystem, så att t. ex. på Vespasiani tid Roms makt var knuten vid
ägandet af Egypten, den sista sädesproducerande provinsen, de öfriga voro
redan utsugna. I vår tid åter är det statens uppgift att knyta ett oslitligt
band mellan forntid och eftervärld, att alltså sörja för, att kommande
generationer ej lida hunger. 1 forntiden ansågs jorden vara en skifva
af obekant, kanske oändlig utsträckning, och när de gamla folken
företogo sina vandringar för att söka lifsuppehälle och land, inträngde de
på alldeles okända vidder. Men, sedan man fått klart för sig, att jorden
är ett klot och därför af begränsadt omfång, uppstod frågan, huru stor
den för jordbruksbehof användbara och på hvarje människa belöpande
arealen äfvensom skörden därpå kunde vara. Grundligt behandlades
denna fråga först 1798 af den engelske teologen Thomas Robert
Malthus, närmast med anledning däraf att en svärmare, — sådana finnas
äfven i våra dagars Sverige, — trodde sig hafva funnit ett recept att
göra alla människor lyckliga. Härpå svarade Malthus, att en allmän
lycksalighet ej är möjlig, ty lifsmedlen kunna blott ökas i aritmetisk
progression, medan människorna ökas i geometrisk; det är därför
nödvändigt, att städse en del af mänskligheten dukar under genom elände,
sjukdom och krig, eljest skulle en allmän brist på lifsmedel inträda.
I en senare upplaga af sin bok tillfogade Malthus läran om &
könsåterhållsamhet», att afpassa antalet födda efter tillgången på lifsmedel.
Malthus’ bok framkallade en vidlyftig litteratur, som alltjämt växer,
men några praktiska konsekvenser för folknäringen hade den ej.
Det blef Thaer och isynnerhet Liebig, som anvisade kemien dess
uppgift i folknäringsfrågan, nämligen genom sin lära om konstgödsel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
