Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
undergång berodde därpå, att jordens växtnäringsämnen utsögos utan
att ersättas. Det gåfves blott ett medel häremot, nämligen ett
omsorgsfullt tillvaratagande af alla fäkalmassor i hvarje land och deras
återförande till åkerjorden. Därigenom skulle närsalterna komma i ett ständigt
kretslopp från jorden till växterna, från dessa till människor och djur
och slutligen från dessas spillnigar åter till jorden. Det vore syndigt att,
såsom i de engelska waterclosets, spola bort de ur jorden upptagn ämnena.
Huruvida detta Liebigs förslag skulle kunna allmänt genomföras är
ännu, trots mångfaldiga försök med bevattningsfält och torkade
exkrementer (pudrett), åtminstone tvifvelaktigtigt, och i verkligheten stod
mänskligheten i medlet af 1800-talet inför en dittills ej anad dyrtid. Ty
å ena sidan växte befolkningssiffran, å andra inskränktes genom
industriella anläggningar den till åker tjänliga jorden, och skördarna måste
med matematisk visshet aftaga, i mån som guano- och benförråden
uttömdes. Då inträffade något, hvarom man utan Öfverdrift kan säga,
att mänskligheten nästan aldrig haft en sådan tur; det var upptäckten
af oerhörda gödselförråd i Stassfurter-kalisaltlagren, genom hvilka
numera åkerfälten i alla civiliserade länder befruktas på samma sätt som
Egypten genom Nilens siam, och detta i rent bokstaflig mening. Nilen
flyter nämligen genom stenformationer, som lätt sönderdelas, och från
hvilka floden upptager per liter 4 a 5 milligram kali i löslig form,
såsom fosfat, nitrat och karbonat, samt därjämte en betydlig mängd
uppslammad kalifältspat.
Stassfurterlagren äro en enastående förekomst och hafva blott under
säregna geologiska förhållanden kunnat bilda sig. En tillfällighet gaf
anledning till deras upptäckt. Man borrade efter koksalt i Stassfurt och
fann också sådant men på stort djup och öfverlagradt af kalisalter, hvilka
måste undanskaffas såsom till intet nyttiga. Detta pågick i 10 år, till dess
Adolf Frank, hvilken såsom sockerbrukskemist visste, att hvitbetan håller
kali, och genom gödslingsförsök med kalisalterna väl funnit de råa
salterna utan verkan men ej så de renade, år 1861 med mycken möda fick
till stånd den första kalisalt fabriken, hvars framgång snart gaf anledning
till nya fabriker, så att 1872 redan funnos 33 sådana.
Under inverkan af kalisalterna stego skördarna så, att t. ex., där man
förut fått 800 kg. råg pr hektar, fick man nu 2,500 kg. Verkan af
gödsling var så påtaglig, att man ändtligen också började anlita det
väldiga förråd af kväfvegödsel, som ehuru bekant dock sedan årtionden
låg nästan obegagnadt, Chilesalpetern.
Denna salpeter ligger dold under jorden i en hemsk, regnlös öken,
som omöjligen kunde komma salpeterns upptäckare att tro, att i detta
salt låge en källa till fruktbarhet. Den förste upptäckaren är ej med
säkerhet känd men var måhända tysken Thaddeus JJaenlce, som 1809
uppfann en metod att förvandla den chilenska natronsalpetern till den
för kruttillverkningen nödvändiga kalisalpetern, som dittills erhållits på
artificiell väg af ruttnande organiska ämnen och pottaska. För
salpeterns användning till gödsel saknades den nödiga kunskapen om dess
värde i jämförelse med andra gödselämnen, men framför allt en
tillräcklig mängd däraf, emedan dess fabrikatoriska rening och handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
